- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 5. 1924 /
133

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Nya Almquistfynd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nya Almquistfynd 133

jordisk, en stoftets blandning, utan en idealisk ånga, Hjertats doft.1
Betraktelsefull dröjde Sophia i synnerhet vid denna Punkt. Det är icke
rätt, tyckte hon för sig, att våra sinnen skola kallas fem, menniskan
är en i alt, hon har blott ett Sinne.2 Ett fint och kraftfullt sinne
märker alting på femdubbelt sätt.3 Vid en djupskön4 musik, komma
ej blott melodiska vågor till örat — himmelska gestalter tyckas med
detsammma uppstå i förtrollade grupper för den inre synen5, de
röra sig, hafva gestalter6 och händelser sins emellan, efter som Tonerna
i stycket framgå; Färgernas hemligheter och förvandtskap med
Själens och tonernas krafter7 uppenbara sig — med detsamma simma
äfven från musiken, som vi höra, ångor af oförklarligt behag, de
måste vara födda i Styckets inre natur och komma till oss med
själens8 äther, tonerna hafva verkligen en vällukt — och stiga de
djupare, så komma de liksom paradisfrukter för vår andes gom,
underbara Öde! hvi satte du tungan, som bildar rösten till toner
så nära Gommen? kunna vi tro, att dessa ljud äro lika så många
ädla9 guldäplen för vår smak? Hesperidernas lustgård, men nog!
— Musiken10 slutar sig i känseln11, som ej är det femte sinnets utan
sjelfva Sinnets dunkla Grund, på hvilken hvarje anslag går till Örat
som en Ton, till Ögat som en gestalt, nalkas näsan i en fin ånga,

växer som en heligt smakande frukt för menniskans mun —–––

hvilka underfulla skogsandar12 talade alt detta för Drottningen i
Hermitaget, eller13 lockade dessa tankar ur hennes milda
begrundning? Emedlertid lyfte träden sakta sina grenar för en svalkande
Vind, mörkröda14 skyar drogo i rörliga fantasier öfver himmelens
kanter, hvarundar Sätras skog stod.

1 ä fr Själens doft. Oss förekommer

2 Detta stycke är mycket ändrat och omskrivet. I frikanten är tillskrivet:
Nb att det är Sofia som begrundar detta. Urspr, stod: Betraktelsefulla dröjde vi
gärna i denna lund, alt förekommer oss friskt. Sinnet leder oss rätt, att våra
Sinnen äro fem, menniskan är fulländad, till Enhet i alt, hon har blott ett Sinne,
hvarföre är en snillr

s ä fr sätt — hvilken rikedom ?

4 ä fr uppförandet af djupskön

5 ä fr för fantasiens öga

6 ä fr ansigten

7 ä fr lif

8 ä fr luftens

9 ä fr himmelska

10 ä fr alt

11 ä fr i Sinnets dunkla Grund

12 ä fr hvilka Dryader

13 a fr eller om de ej talade

14 ä fr Aftonvind, mörkblå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:25:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1924/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free