Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Nya Almquistfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nya Almquistfynd 153
Konungs fullkomliga afsättning- och slutligen fängslande på
Nyköpings slott, hade ej en Suck häröfver undsluppit henne; tvärtom
hade man hört ett slags uttryck af glädje. Det är väl! det är
godt! hade hon sagt — Fängelset är1 Waldemars Blomnings gård,
nu hoppas jag säkert -— han skall en gång blifva frisk! — mera
hade hon ej sagt utan Tystnad var hennes vanligaste Tillstånd. Ej
en gång underrättelsen om Dr. Sophias död som skedde förut, hade
oroat henne. Man fann dock ej underligt, att hon icke ville
återkomma till Sverige, eller der sluta sina dagar, då detta land under
Magnus Ladulås kunde vara farligt för hennes Person, eller
åtminstone medföra svåra minnen. Danmark, hennes födelsebygd,
skulle tillika varit en djup blygd för henne, emedan hon der var
känd som en bortflydd förnedrad Nunna och Prinsessa. Då den
rika bruciska familjen i Skottland af Sir J. kärlek till hennes
olyckliga Wi och till hennes Dotter, af intresse för Prinsessan sjelf,
erbjudit henne en lugn okänd Vistelse Ort i sitt sköte, var det ej
besynnerligt, att hon helst valt detta. Hon var aldeles okänd i
Sk—d. En slags Förvåning åtföljde hennes Person, och gjorde att
hon fullkomligt orörd(?), fick lefva som hon ville — man viste väl
ej åt hvilka Fantasier hon öfverlemnade sig — men en dager af
Renhet, Svalhet, Stränghet i uppförande spridde nu kring henne
ett sken — de som kände hennes fordna lif glömde dess Omoral,
dess häftiga Storm — de som icke kände det beundrade dess
nuvarande höga Stillhet. — Grefvinnan i Grottan kallade man henne
ömsom (the C. in the Caves), ömsom the Lady of the Mountains,
(Bergdamen), och derimellan den Svenska Grefvinnan.
(N. B. utför tydligt att dessa Färgor äro Charakteristik öfver
Judith.)
Ibland alla, var det ingen som hembar denna2 Bergdam en
djupare beundran, än den unga Sir Patrik, och det hade utgjort
hans nöje att af måla henne utan att hon sjelf viste det, i
mångfaldiga ställningar. Än såg man en tafla af stupande förfärliga Branter,
svarta af Nattens skuggor vid sina fötter men på spetsarne ljusare
af en Dager från Himelen3, som melan romantiska Skogar
framkastade en stråle på dem4, — då man med långvarig hänryckning*
betraktade detta konststycke och intogs af den egna melankoli, Sir
1 ä fr är min
2 ä fr denna sträga höga
8 färgade af en Dåger från Solen
4 ä fr öfver dem på dessa spetsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
