Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Nya Almquistfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 Ruben G:son Berg
Konstnären, som ej är att efterhärma1 — emellertid fästade det
ögat att se denna berceau2, som upptill sammanbo j de sina hvita
grenar och bildade liksom ett vänligt tak. Omkring hela löfsalen
sväfvade några dimmor äfven hvita, de gömde foten eller rötterna,
så att träden tycktes stå i detta snöflor — in i löfsalen var åter the
Lady of the Mountains — Bergfrun — men blott hennes öfre del
syntes, hufvudet, bröstet, armarna — det nedre var liksom berceaun
sjelf försvunnet i snöfloret. Öfver henne böjde sig trädens spetsar3
tillsammans, liksom en ram på hennes porträtt. Hon sjelf till
ansigte och hela gestalten var icke genomskinlig men hvit, som
trädens löf värk ofvanom henne.4 Hennes hufvud var något sänkt och
håret fest älskvärdt men i svanhvita bucklor kring halsen. —
Hennes ögon voro öppna — men ur dem geck ingen enda Blick — ty
de hade inga pupiller. —
När S. Patrik fullbordat den sista Taflan, sänktes han i en
särdeles beskådning öfver dessa ögon, som syntes honom
förskräckliga derföre att de icke kastade en5 Blick ifrån sig —• och likväl
innehöll alt det öfriga i Skepnaden6 och löf salen någonting vänligt
och dragande. Han hade under sin Framställning ritat7 Judiths namn,
men under det han satt tankfull, föll det ovilkorligt honom in hvad
Erasmus sagt8 om Ernestine på skämt. Detta förekom nu S. P.
mera alfvarsamt än han förmodat, och han ritade ännu dessa ord
under Taflan9: »Skönhetens Spöke». Han begrundade länge alt
det, som denna oväntade föreställning uppväckte i hans själ.
J. Bruce lefde lyckliga dagar på sitt Gods; hans maka hade
den gåfvan att gifva de småsaker som nalkades hennes krets10 ett
behagligt skick. Han sjelf blandade sig icke i de politiska
hvalf-ningarne, men visserligen gladde det honom, att Baliols hus sjönk
från sin höjd, och det bruceska nalkades kronan. Rik, lemnade
honom likväl aldrig hans smak för Hästar — han ökade deras
antal, skaffade sig de utvaldaste, for nästan aldrig bort från
Ro-binhay, och den tid som ej fann honom i sitt ståtligt uppbygda
1 ä fr berömma
2 ä fr hvita lund
3 ä fr kronor
4 ä fr Hon sjelf till sin gestalt var äfven så hvit, som trädens löfverk omkri
5 ä fr icke hade någon
6 ä fr var det öfriga i denna skepnad så
7 ä fr Under det han satt tankfull ritade han under denna Framställning
8 ä fr för honom hvad Erasmus yttrat
9 ä fr ritade under Namnet på Taflan
10 ä fr som omgofvo dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
