Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Nya Almquistfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 Ruben G:son Berg
Det S. »P. sade om Sophia var icke utmärkt, men hans ton och
hans person gjorde det intagande. Lugna afton, sade han, du susar
med vackra löf i parkens majestätiska träd — men hvad vill du?1
— lugnare än du är L. Sophias panna, vackrare är hennes hår än
löf rankorna, och hennes växt är mera majestätisk än dina träd, min
Park.
Ljufliga Jord, du bär närande, lifvande, stärkande växter, —
men hvad förmår du? — mera stärker Sophias hand, när hon fattar
en Väns på2 hans stig; lifligare blir hans blick genom henne än af
tusen frukters must; mera ljuf är Sophia än jorden, ljufvare är
ingen Vinds röst.
Ett buller i Parken störde de bägge — det lät såsom Steg, de
voro icke spökrädda, men3 fruktan gjorde Patrik stum, de vände
bägge sina hufvuden till ena sidan hvarifrån ljudet kom. Det var
Grefvinnan á; hon hade hört Sir P. — hon kom närmare och nickade
med utmärkt Vänlighet till dem bägge, hon stadnade som för att
få höra fortsättning — men Sir Patrik var betagen af häpnad, hon
geck då bort, som för att ej störa dem.
Hon ogillar oss ej, var det första ord P. och S. växlade sins
emellan då de träffades dagen efter. Vid Bergdamens ankomst om
aftonen hade den tanken hastigt genomträngt dem bägge, att Pater
Amaurys lära innehöll en Contrast5 mot deras kärlek, och de viste
att denna lära var den idee som afgörande beherskade Lady Sofias
Mor. Genom kärlekens vanliga bekymmerfrihet hade de aldrig förr
tänkt på denna Contrast, då den framkommandes Gestalt påminte
och förfärade dem. Och likväl nickade hon sjelf så vänligt åt dem
bägge!
När aftonen kom drog6 känslan — och hjertat7 P. åter under
L. S. fönster. — »Glad är himmelen af sina stjernor, sade han, och
glad är Patrik af Sophia. — den klara forsen strör perlor på sina
stränder, på mig strör S. perlor af hopp, skönhet och behag genom
lifvet.
Grefvinnan kom åter, satte sig på litet afstånd och lyssnade så
1 ä fr hvad tror du dig om?
2 ä fr vaktande på sin stig
3 ä fr men en besynnerlig
4 ä fr som kom
5 ä fr en afgjord Stridighet
6 ä fr förnyade P. sin Serenad
7 ä fr hjertats eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
