Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg: Fröding eller Levertin?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröding eller Levertin? 189
GYMNASTIK ELLEE DJURPLÅGEKI?*)
»I som inträden låten hoppet fara,» står det öfver inkörsporten
till Inferno, enligt Dante. På Upsala universitetshus stå samma ord,
enligt den geniale och visionäre Georg Brandes, outplånligt inristade.
Öfver en gymnastiksalsdörr står det endast: »Gymnastiksal».
Allmänheten har ofta haft under sina ögon teckningar öfver s. k.
»gymnastik med apparater.» Redan dessa borde vara egnade att
framkalla eftertanke. Man ser män och kvinnor, våra egna medmenniskor,
hjelplöst inskrufvade i jernkrampor, in tvingade i inrättningar som likna
stegel och hjul och förvridna i de pinsammaste ställningar — för den
menskliga organismen omöjliga att intaga utan hjelp af spanska stöflar
och dylikt. Kan man vid en slik anblick låta bli att tänka på
gamla protokoller från hexeriprocesserna, der det bland annat
förekommer passager sådana som denna: »och vardt therefter thet ledha
skarnet permedelst lijstigt uttänktja maskinerijer jämmerlijga torquerater.»
Men den tanklösa hopen betraktar dessa teckningar med samma
likgiltiga ögon som de roliga gubbarne i Söndags-Nisse och Kasper.
Känslolösheten för andras lidanden är ett af de mest utmärkande
dragen hos den moderna tidsandan med dess utilistiska
verldsåskådning och sjelf viska syften.
Jag vet mycket väl att det finns moralister, hvilka hålla före att
gymnastik endast ålägges sådana, som genom ett allt för starkt
han-gifvande åt detta lifvets njutningar och nöjen sjelfva gjort sig förtjenta
af sitt öde. Mot desse herrar, för hvilka jag i öfrigt hyser den högsta
aktning, vill jag endast anmärka att det gifves talrika undantag samt
att barbariska straff längesedan blifvit utdömda af det nittonde
århundradets rättslära.
Lika val vet jag att vetenskapsmän och läkare nästan med en
mun förklarat gymnastiken för en nödvändig faktor i summan af
samtidens läkekonst — men man känner deras hänsynslöshet, när det
gäller att skaffa nya rön åt vetenskapen! Vi lefva i vivisektionens
tidehvarf och hvem kan gå i borgen för, att icke gymnastiken
användes för att utröna, huru långt menniskans nerfsystem är i stånd att
uthärda intensivt lidande? Eller kanske för att i psykologiens och
fysiologiens intresse erfara och jämföra de olika yttringarne af smärta
hos olika individer?
Man torde invända att allt detta endast kan gälla den s. k.
läkemetod, som bär det vackra och mennisko vänliga namnet
»sjukgymnastik», och detta är sannt. Men betraktar man med fördomsfritt öga
*) Redaktionen, som ingalunda delar hr Humanists mycket ensidiga åsigt,
har dock ej velat undertrycka densamma, då den dessutom vet att i Lings
fädernesland hans odödliga konst skaffat sig en ställning som ej något anfall af hvad
slag som helst kan rubba.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
