Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Afzelius: Min son på galejan och den komiska resebeskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN SON PA GALEJAN OCH DEN KOMISKA
RESEBESKRIVNINGEN
Av
NILS AFZELIUS
När frågan om en beskattning av vår klassiska litteratur för
någon tid sedan var uppe, visade den snabbinventering av den
svenska nationallitteraturens tillgångar som då företogs, att Jacob
Wallenbergs självsvåldiga och geniala ungdomsarbete var dess enda
verkligt levande — och vinstgivande — äldre prosaverk, det enda
som allt fortfarande skulle kunna räkna på nya upplagor. De många
omtrycken av Min son på galej an äro en säker gradmätare på den
popularitet som boken åtnjutit, alltifrån 1781, då en okänd utgivare
ombesörjde den första, beskurna och vanställda texten, till de
senaste åren, då den för första gången återgetts fullständigt troget
efter originalet.1 En rad av senare reseskildrare ända fram till
Sehlstedt ha också hållit traditionen levande.
I förhållande till denna popularitet i ordets egentligaste mening
är litteraturen om Wallenberg och Min son på galejan påfallande
fattig. Den samtida kritiken hade med tystnad och ogillande sett
ner på en så regeltrotsande och folklig form.2 Genom Sondéns
1 Emil Olsons mönstergilla upplaga anförs genomgående i det följande.
Däremot ha citaten från Hansellis och Ahnfelts ytterligt vanvårdade upplagor måst
rättas efter handskrifterna. — Ett par exempel kunna vara nog att ge ett begrepp
om dessa utgivares okunnighet och slarv: »Vid handelsman Tults bröllop» (Hans.
s. 46) — läs: Fult; den sista radens ordlek har härigenom gått förlorad. »Föste
man bort dem [c. de prostituerade i London], ho skulle då vara barnlös bland
männer?» (ibid. s. 105) — läs: hornlös[!]; felet upprepas kritiklöst av Ahnfelt.
2 Den karakteristik, som Böök har upptäckt i Stockholmsposten 1783: 230
och som han kallar »både riktig och jämförelsevis uttömmande», är ingenting annat
än ett obetydligt förkortat avtryck av originalupplagans företal. (Romanens och
prosaberättelsens historia (1907), s. 299 n. 2.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
