Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Afzelius: Min son på galejan och den komiska resebeskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 Nils Afzelius
rimmade partier. (Påståendet att Sterne icke behärskade bunden
form, är mindre riktigt.) Växlingen mellan vers och prosa i
Wallenbergs verk däremot är det som ger den tydligaste vinken
om att det närmast hör hemma bland de av Ferriar nämnda
resorna.
Då den franska reselitteraturen direkt eller indirekt har spelat
en viktig roll för såväl Wallenberg som Sterne, vill jag gå närmare
in på dess historia, så mycket mer som jag kan stödja mig på en
utmärkt undersökning av denna länge obeaktade litteraturgren i ett
nyligen utkommet arbete av Fritz Neubert.1 Den komiska resan
hör till de många petits genres som 1600-talets galanta poeter bragte
på modet och som först under rokokon nådde sin fulländning. Den
ger typiskt uttryck för den epikureiska underströmningen i Ludvig
XIV:s tidevarv. Vid sidan av andra litterära resor, »voyages
imagi-naires» och »extraordinaires» (Cyrano och Fénélon) och oberoende
av äventyrsromanen ha dessa vers-prosa-voyages utvecklats i
Frankrike, och man kan utan svårighet föra de flesta tillbaka på en
gemensam förebild, Chapelle’s och Bachaumonfs beskrivning av sin
gemensamma resa till Pyrenéerna, som första gången trycktes 1663
efter att länge ha cirkulerat i avskrift. Alldeles utan föregångare
i modern tid ha de båda resenärerna ej varit, ßabeau nämner i
sitt arbete, Les voyageurs en France (Paris 1885, s. 141—142), ett
litet sällsynt arbete av en anonym författare, Les voyageurs
incon-nus, tryckt 1655, som likaledes är en humoristisk reseskildring på
blandad vers och prosa. ("Resan företogs 1652, Chapelle’s 1656.)
I varje fall dela de två poeterna äran av att lia skrivit det verk, som
mest typiskt, kanske också talangfullast, företräder hela genren.
Voyage à Encausse är ingenting annat än ett resebrev från två
vulgära njutningsfilosofer, som i praktiken omsatte de epikureiska
modelärorna. I motsats till Sterne skildra de mindre
resesensationerna än resehändelserna, och av dessa med förkärlek sådana som
försona en resenär med en resas små vedervärdigheter, en god säng
och ett gott bord. Ögats njutning inför den sydfranska naturens
leende skönhet kommer till korta i jämförelse med gommens
betydligt mera bastanta. Utsökta realistiska miniatyrbilder omväxla med
1 F. Neubeet, Die französischen Versprosa-ReisebrieferzäJilungen und der
kleine Reiseroman des 17. und 18. Jahrhimderts. Ein Beitrag zur Geschichte der
französischen Rokoko-Literatur. Jena u. Lpz. 1923. (= Suppl.-heft 11 der Zs. f.
franz. Spr. n. Lit.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
