Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Afzelius: Min son på galejan och den komiska resebeskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mill son på galej an och den komiska resebeskrivningen 213
delen av Witterhets arb et en (1767) — jag bortser då från de ansatser,
som finnas hos Werwing och Ennius, vilka genomgående hållit sig
till den bundna formen. Dalins resebrev äro små anspråkslösa
tillfällighetsskämt, som ansluta sig till genren i största allmänhet.1
Av dessa ha breven till grevinnan Piper från Haag, Brüssel och
Paris 1739 och till grevinnan Douglas från Paris 1740 (IV: 123—
132) skrivits på växlande prosa och vers, »Kese-Beskrifning» (IV:
344 f.) helt på prosa och »Rese-Beskrifning» (IV: 384 f.), som starkt
påminner om Werwing, helt på vers. »Bese-Beskrifning 1743 i
September Månad» (IV: 262 f.), som innehåller ett enda och helt
kort rimmat stycke, har indelning i böcker och kapitel med
överskrifter, som snarast påminna om Scarron’s Le roman comique, och
är illustrerad med små teckningar av författaren. Det är, som jag
redan anmärkt, utan tvivel här som Wallenberg fått idén till sina
båda reseskildringar. Redan Sanfärdig resebeskrifning visar tydligt
nog på Dalin, särskilt partiet om Paris.2 Dalin besjunger ironiskt
Paris med dess flärd och ytlighet:
Ack härliga Paris!
Du alla nöjens Mor, du jordens Paradis!
I dig har pragt och vett och skönhet slagit läger.
Jag tror, parbleu, du har, hvad Himlen intet äger.
Du arma Svenska bygd, bland dina magra berg
Bor blott enfaldighet förutan konst och färg o. s. v.
L {IV: 129).
Wallenbergs »Vue de Paris» går i samma stil, blott att ironien
ersättes av en mera utförd satir, som efter mönster av Boileau’ s
sjätte satir skildrar storstadens buller och trängsel och poetens
sömnlösa nätter:
Paris beskrifvas bör:
O! Dårskap, statt mig bi! Dig offrar jag min fläder;
Ty när jag siunger franska seder,
Din lofsång jag tillika gör.
När Dalins hyllning till Sverige ges mera indirekt, så slutar
Wallenberg med de hänförda och ofta anförda raderna:
med Tenant de Latour’s edition i Bibl. Elzév. uppvisar en del avvikande och
delvis bättre läsarter, skulle den måhända förtjäna en undersökning. Den
senaste kritiska upplagan av Souriau (Caen 1901) har icke varit mig tillgänglig.
1 Se Lamm, Olof Dalin (19.08), s. 77—78, 82, 398. — Verserna ur breven till
grevinnorna Piper och Douglas ha tryckts 1756 i B. Bergius, Småsaker, 4: 79—81.
2 Ahnfelts uppl., s. 207. — En handskrift till »Vue de Paris» av Wallenbergs
egen hand finns inhäftad i J. H. Lidéns resedagbok framför anteckningarna från
Paris den 30 mars 1770 (s. 723).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
