Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Afzelius: Min son på galejan och den komiska resebeskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 Nils Afzelius
Nej, kara-vulne svänske Nord!
Om man bland tusend land mig valet ville gifva,
Dig endast valde jag, o! dyra moder jord — — —
Ja, gånge hur det vill,
Hos mig är ingen bit, som ej hör Sverge till.
Att Wallenberg* även har känt de franska resorna, är åtminstone
ej otroligt. Versbehandlingen i Min son på galej an står ännu
närmare deras teknik än Dalins. Tydligast framträder detta i första
avdelningens andra, fjärde och åttonde kapitel och den andra
avdelningens tolfte. Det är här samma oförmedlade övergång till
bunden stil, samma fria alexandriner som t. ex. hos La Fontaine.
(Chapelle och Bachaumont använda genomgående »le vers burlesque»,
d. v. s. jambisk fyrstavelsevers med växlande rimflätning — Dalin
vanligen jambisk eller trokaisk fyrstavelsevers.)
Utom porten råkade jag en svärm ostindiska vänner, som fått
samma ordres.
Vi strax med långa steg åt Stibergs-liden naste,
Fast högar utaf smuts på halfva benet stå» o. s. v. (s. 19).
Eller:
Morgonen härpå, innan hönsen vaknade under däck, börjades den
vanliga siö-musiken i windspelet: ankaren lyftades: matroserna lupo
rundt, liksom hästar ikring en qvarn, och hade infall i munnen, lika
så läkra, som deras tugge-bussar. Dagen syntes, seglen sattes til:
farväl, fader lots!
Farväl med lek och tidsfördrif!
Re’n östans andedräkt i seglen blåser lif.
På vågens högda rygg vårt tunga Finland vaggas–––––(s. 25).
Oxenstierna och Leopold ha senare lekt ined formen ined samma
frihet och mästerskap, den senare bl. a. i sin bröllopsskrift
Kärlekens Erics-gata (1778). Intressant är att träffa maneret i
Fredmans epistlar (nr 1, 22, 23, 59), därav just i den epistel som målar
överfarten till Djurgården. Bellman använder det även annars, i
Fredmans sång nr 13 och i en del poetiska brev; Dahlgren (i
Mollbergs epistlar m. m.) och efter honom Sehlstedt ha senare försökt
sig* häri.
När Wallenberg i ett brev till Lindblom, den 30 nov. 1771,
med berättigad stolthet tillkännagav, att han avslutat en
resebeskrivning, som väckt allas beundran, så kallar han den »singulier
och ridicule» och tillägger »tonen är ny». Och lika lätt som det
är att visa förebilder för det eller det draget, lika visst är det, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
