- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 5. 1924 /
226

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Afzelius: Min son på galejan och den komiska resebeskrivningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226 Nils Afzelius

(s. 306). Den engelska nationen kallas »den beste og tillige den
verste af alle Nationer» (s. 309). (Jfr Sanf. resebeskr., s. 230:
»Engelsman är en underlig människa. Ingen går så långt i det
goda, som han, och ingen drifver heller önskan högre.» ete).
Sympatien eller åtminstone intresset för England äro omisskännliga, mest
hos den engelskt fostrade Holberg, om vilken engelsmännen själva
yttrade »he looks as an English Man» (s. 291), men även bakom
Wallenbergs beskheter gömmer sig en hemlig beundran för det
äre-kära och myndigt självmedvetna som är så nära släkt med
lynnesdrag i hans egen fosterlandskänsla. »Engelsman är engelsman hvar
han kommer: hvarför icke vi likaså?» (s. 170). Gentemot holländarna
bevarar han Holbergs ingrodda antipati, vilket skulle göra hans
teckning av deras lynne till en ren kalkering, om den icke friskades
upp med färger från hans egen erfarenhet. Liksom Holberg hinner
han knappast fälla ett berömmande ord om holländarnas snygghet,
gästfrihet eller arbetsamhet förrän lovorden vändas till klander av
deras kruserlighet, deras närighet, oartighet, råhet o. s. v. (M. S.
G-., s. 132, 152 f., 217). Ett par gånger citeras Holbergska
roligheter om Holland och holländarna från Trende Epistle (s. 132, 161;
T. E., s. 319, 146); det senare citatet, som tydligen gjorts ur
minnet, vittnar om läsarens stora förtrogenhet med sin auktoritet.

I den mån Wallenberg är upplysningsman, är han lärjunge till
Dalin och Holberg. Hans ställning till tidens stora frågor markeras
av deras namn, och gränserna för deras frisinne överskrider han
sällan. Men åsikter betyda litet hos en så utåtvänd och impulsiv
natur. Vi fästa oss mindre vid hans lovsång över den fredliga
odlingen: »Columbus var en hiälte, Alexander en slaktare» (s. 142),
än vid den ungdomliga hetta med vilken han berättar blotta
möjligheten att byta psalmboken mot laddstaken i en verklig dust,
mindre vid hans fullt tidsenliga tribut till nyttan: »Bondens
ladugård är i min tanke den vackraste naturaliekammare, ty hvilken
gagnar mer, oxen eller krokodilen, fåran eller tigren?» (s. 92), än vid
avvikelserna från den rätta läran, när han prisar omväxlingen i ett
svenskt landskap framför de fruktbara slättlandskapens tröttsamma
enahanda. Wallenberg är först och sist berättare. Med den
vakenhet som var honom egen följde han det som rörde sig i tiden
och gjorde flera av upplysningens idéer till sina. Men "det är dock
ej fördenskull han läses, och jag har här avstått från all idéforsk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:25:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1924/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free