Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Vilh. Jacobowsky: Svante Caméen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Miscellanea 237
Den ende forskare, som något sysselsatt sig med Svante Caméen, är
Eugene Lewenhaupt i sin studie över J. G. "Werwing i denna tidskrifts
förstlingshäfte 1880, s. 12 ff. Enligt L. äro hans levnadsöden »svepta
i ett visst dunkel, men troligen är han identisk med den Svante Caméen,
som föddes 1669 i Stockholm av borgmästaren Daniel Camenii (adlad
Caméen) hustru, den 7 Febr. 1701 blev second-kapten vid Dalregimentet
och 1706 stupade i Polen». Även hos Anrep uppges att Svante Caméen
vart kapten vid Dalregementet 1701 och »dödad, ogift, 1706 under
kriget i Polen». Hans namn förekommer likväl ej bland de stupade
karolinerna i Ennes, Biogr, minnen af kon. Carl XILs krigare.
Svante Caméens militära bana är emellertid nu fullständigt klarlagd.
Ur Adam Lewenhaupt, Karl Xll:s officerare (1920) och Pihlström &
Westerlund, Dalregementets hist. 111 (1906) inhämtas, att han började
som fänrik vid guvernörsregementet i Riga, blev löjtnant vid
Dalregementet 17 okt. 1700, 2. kapten vid Mora kompani 7 febr. 1701, kort
därpå chef för detsamma (P. & W. s. 98, 105 n., 121 n.) och att han
den 18 febr. 1703 av Magnus Stenbock sändes från Chelm (Cholm) i
Polen till konungens huvudkvarter vid Jacobowiec, men på vägen blev
»överfallen av fientliga friskaror och nedhuggen» (s. a. s. 131) eller,
enligt Ad. Lewenhaupt, »i medlet av mars under vägen ihjälslagen av
kosacker».
Om Caméens civila liv äger man inga så exakta underrättelser.
Eug. Lewenhaupt har först framställt den förmodan att Caméens
vänskap med Werwing daterade sig från 1698, då han kanhända liksom
Werwing innehade någon underordnad plats i den ambassad, som till
England överförde strumpebandsordens insignier, vilka burits av Carl XL
Denna ambassad förenade sig i Amsterdam med den svenska
Ryss-wijksambassapLen, vilken efter fredskongressens slut återvände hem via
London. Såsom nedan skall visas, är detta Eug. Lewenhaupts
antagande riktigt.
Samme forskare avtrycker också ur Palmsk. saml. i UUB det enda
kända provet på Caméens diktkonst, en till Carl XII riktad längre
supplik, röjande »den poetiska begåvningen och det lätta, äventyrliga
sinnet», som Werwrings brevuttalande från 1709 låter oss ana hos
vännen: »1’avanturier Caméen, de poetique memoire, n’est plus au monde».
Såsom Wrangel sedermera påpekat, är det i själva verket flera suppliker
som hopskrivits. (Det Carol. tidehv. kom. diktn., Wexiö 1888, s. 191.)
Den handskriftsversion i UUB, på vilken Wrangel stöder sin
iakttagelse, har jag ej kunnat anträffa. I den Palmsköldska (Psk. 388) är
det en enda dikt, ehuru avdelad på trenne ställen. Del II utgöres av
följande sex rader: »Underdånigst iag beder / Att iag för min Konung
neder / läggia töhr än en Suppliq; /den som Jag allredan wågat / Uthan
twifwel föga dågat, / Ty än är iag lijka rijk.» I III förekomma så
orden: »min stora Kung, / Som allredan mina både / Twå Suppliquer
läst med nåde, / Nådigst öppna lär sin Pung.» Sista delen av dikten
(IV) börjar: »Hålla hwad man hafwer låfwat / Plägar sällan wara ett».
Det vill sålunda synas som om Palmsköld — kanske med ute-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
