Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Vilh. Jacobowsky: Svante Caméen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Miscellanea 241
hans blick för vännernas små egenheter. Slutstrofen förråder hans
penningnöd, en egenskap, som hör lika intimt ihop med begreppet poet,
som sorglösheten, det drag som av allt att döma tycks varit det
för-härskande hos Caméens sångmö eller, om man så vill, camoena.
Rålambs dagbok slutar med ännu en dikt och en odaterad
anteckning, som höra samman och som visa huru Caméen förstod att med
sitt sorglösa humör och sin fyndiga rimtalang trösta vännerna, även då
de råkade ut för en sådan malör som att utplundras av landsvägsrövare:
Sur la rencontre des Voleurs du grand chemin Londres d: 17 Junij 1698.
Cher Banies, dont le nom a tant de vacarmes,
Vous avez herité de vos "braves ayeux
Leur coeur, et leur esprit, et leur faite glorieux:
Des votre naissance vous respirez les armes.
Mais Mer sur tout parust, au millea des allarmes,
Cet esprit, ce grand coeur, si noble et genereux,
Qui, ne daignant charger des Brigants malheureux
Les ehassast sealem ent par des Charmes.
S. Carn een.
d. tänkte iag att fortsätta min resa till Frankrike, men blef obligerad
utt wända om af några voleurer som mig öfwerföllo ok borttogo hwad iag hade.
Med litet fantasi kan man lätt föreställa sig situationen vid
diktens tillkomst: utblottad, skamsen och en smula nedslagen återvänder
unge Rålamb med sin betjänt från den stolta Parisfärden, som han
nyss anträtt, och Caméen står genast redo att i ett epigram ge uttryck
åt kamraternas spefulla skämt över den snöpliga utgången.
Det var tydligen med sådana muntra improptun i minnet, Werwing
skrev sin skämtsamma italienska avskedssång »Al signor Caméen andando
à Moscovia 1699», då denne jämte åtta andra »Håfjunkare» avreste
från Stockholm i febr. nämnda år med den manstarka ambassaden till
Moskwa — den räknade i allt 124 personer —, för vars öden utförligt
redogöres i »Ett kort och enfaldigt Diarium», tryckt i Loenboms Swenska
Archivum I (1766). E. Lewenhaupt, som påpekat dessa förhållanden,
meddelar också några utdrag ur Werwings dikt varför jag anser det
onödigt att återge densamma. Den visar att Caméen varit högt
uppburen »bland den svenska skaran i England», att han tydligen icke
var någon kostföraktare och framför allt att han var en stor donjuan,
som enligt Werwing överallt gjort erövringar bland det täcka könet
och vilken det nu blott återstod att i stället för deras ludna mössor
sätta horn på de snuskiga moskoviterna. Med komisk överdrift säger
Werwing: »Nu då du ostadige (vagabondo) rustar dig att företa en resa
till världens ända, klagar jag våldsamt (fieramente) över mitt öde, som
icke tillstäder mig att vara dig följaktig.»
Ambassaden återkom från Ryssland efter jämnt ett års bortvaro
13 febr. 1700. Några månader senare åtföljde Svante Caméen, såsom
16 — 24255. Samlaren 1924.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
