Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantikern Stagnelius 11
bom talar följande år i Strödda bidrag till sv. vitterhet ens häfder
(s. 13) om »fel» i »hans kroppsbyggnad».1 Om vilken annan
sjukdom man här läser mellan raderna, därom ger ett brev (i K. B.)
från Stagnelii fader till Eosenstein i oktober 1819 besked. Biskop
Stagnelius säger där om sin son: »Hans hälsa är ännu
vacklande, hvilket jag tror härröra af blodfullhet och hæmorrhoider.»
Det är naturligtvis fullt riktigt att som Böök i en artikel i Svenska
Dagbladet (1924, d. 2Vio, B-upplagan) sätta Stagnelii melankoli i
förbindelse med denna Stagnelii kroppsliga plåga. Världssmärtan
kan ha högst personliga och speciella orsaker.
Även av sömnlöshet har den svårt hemsökte skalden plågats,
varom Hammarsköld talat i sin minnesskrift (se nedan!) och
varöver Stagnelius själv ofta klagat i sina dikter (I: 372, II: 68).
Det är säkerligen med rätta, som Hammarsköld — liksom nästan
alla Stagnelii senare biografer — velat spåra ett nära sammanhang
mellan Stagnelii fysiska plågor och hans levnadssätt.
Hammarsköld skriver (E. J. Stagnelius, Ett Kors på hans graf; Sthm 1823,
ss. 6, 7):
Dessa plågor beredde hos honom en Hypochondri af den
förfärligaste art, som nedslog hans mod, störde honom i hans göromål och
störtade honom understundom i den gränslösaste förtviflan, af hvilken
sömnen jagades från hans ögonlock, de rysligaste bilder framkallades
för hans inre syn..... Att döfva dessa pinande känslor skall han
understundom tillgripit sinliga medel, hvarigenom en oordentlighet och
regellöshet uppkommit i hans dagliga lefnadssätt, som gaf det, i
mångas tanke, en likhet med det hvilket minnet angifver såsom Lidners.
Hammarsköld talar här om »sinliga medel», ett obestämt
uttryck, som kan betyda både mycket och litet. Menar han alkohol
eller opium? Troligen båda dessa »sinliga medel».
Att Stagnelius varit så begiven på starka drycker, att det
väckt uppseende t. o. m. under den tid, då det svenska superiet
närmade sig sin höjdpunkt,2 framgår av en hel del skäl, som Böök
anför i sin monografi (ss. 205 ff.). Till yttermera visso kan
anföras, att Palmblad (troligen efter Hammarskölds vittnesbörd)
preciserat dennes uttryck »sinliga medel» till »glasets njutningar».3
1 Jag nämner dessa Palmblads och Atteeboms ord, därför att de tyda på
att de varit väl underrättade.
2 Se E. Olán, Svenska brännvinets historia, Gbg 1922, s. 126 ff.
8 I Svenskt biografiskt lexikon 1847.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
