Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantikern Stagnelius 21
Minnets verld rann opp i månens strimmor,
Klädd i flor af gråa aftondimmor
Jorden tyst i slummerdrägten låg.
Skog och dal i sabbats-stillhet tego,
Änglaväsen ned från himlen stego,
Och mot Amors blåa himlaboning
Psyches öga, ömt och trånmatt, såg.
Ljuft af sömnens blomsterband jag trycktes —
Själens blick, då kroppens öga lycktes,
Såg en mö i drömmens underland.
Vällustfullt i tårar ögat blänkte,
Himmelsk oskuld kinden purpurstänkte,
Saligt lyste lapparnes rubiner,
Barmen slog av öfver jordisk brand.
Som i dunkla cederskogens sköte
Tvenne dufvor till hvarannans möte
Hänryckt fly med kuttrande begär,
Så vi tjuste mot hvarannan foro.
Hvarje smärta, hvarje dunkel oro
Kysstes bort, och i ett gullrödt fjerran
Kringflög oss Cherubers lätta här.
Denna känsla av att i drömmen höjas över jorden och dess
stridsvimmel, denna stämning av seren och översvinnelig frid, detta
vidgande av synranden mot det oändlighetsblå föra tanken till
Thomas de Quinceys opiedrömmar. Denne hade funnit, att opiet
vidgade synen och gjorde det begränsade oändligt. Här är en
pendang från den engelske romantikern och opieätaren, en vision av
underbar, milt strålande skönhet, en vision som hade till substrat
en utsikt över Liverpool och havet utanför, och som i Quinceys
framställning har en sakligt åskådlig beskrivning sällsamt förenad
med drömlika färgtoner.
The town of Liverpool represented the earth, wi th its sorrows
and its graves left behind, yet not out of sight, nor wholly forgotten.
The ocean, in everlasting but gentle agitation, yet brooded över by
dove-like calm, might not unfitly typify the mind, and the mood
which then swayed it. For it seemed to me as if then first I stood
at a distance aloof from the uproar of life; as if the tumult, the fe ver,
and the strife, were suspended; a respite were granted from the secreet
burdens of the heart, — some sabbath of repose, some resting from
humans labours. Here were the hopes which blossom in the paths of
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
