- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 6. 1925 /
28

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28 Sven Cederblad

dessa Mellins ord ha intygats av Stagnelii fader och alla hans
senare biografer. »Sin boning tog han hvar det föll sig, så att
han mest lefde såsom en resande i Stockholm. Han flyttade utan
omständigheter till ett annat ställe, så snart det föll honom in att
icke längre bo qvar på sitt förra» (a. a., s. 95).*

Det motiv, som Mellin här anger för Stagnelii kringflackande,
är ganska intressant. Man skulle ju kunna gissa, att poeten,
liksom andra utan överflöd på ägodelar, gett sig i väg inför hotet av
hyran. Men hans plötsliga uppbrott och täta ombyten äro nog
uttryck för en nervös personlighet, som hade svårt att finna sig till
rätta, fast han inte begärde komfort och trevnad som andra.

Stagnelius var långt ifrån okänslig för andras omdömen. Men
det är likväl påfallande, hur oemotståndligt han förverkligar sin
egen typ. Alla de smådrag ur hans liv, som berättats, tyda på en
sträv, häftig, oberäknelig och okuvlig originalitet hos denne bohem,
som var »lurfvig, burschikos och rasande fantastisk», klädd i dyra, men
vanvårdade och illa sittande kläder, med oregelbundna anletsdrag,
gester och vanor, frånstötande för de flesta, han träffade, och
fascinerande för den, som fått se en glimt av hans inre värld,
av hans dikter.

2.

Orsakerna till att Stagnelii själsliv i det följande ställes i
psylci-atrish belysning, äro, såsom det skall visa sig, många.

Den 5 maj 1822 skriver Hammarsköld till sin vän Christian
Molbech:

— — — en av mina bekante, en ung Skald vid namn Stagnelius
— — — har blifvit galen.2

Detta brevuttalande kan belysas med några Hammarskölds
ord i hans minnesskrift över Stagnelius (s. 21), där Hammarsköld
yttrar sig under litterärt ansvar men också mera abstrakt
omskrivande :

Medan andra och tredje Häftena af Liljor i Saron trycktes i
Stockholm, var Skalden i Calmar. Ett häftigt anfall av det furialiska onda,

1 Om Stagnelii bostadsförhållanden har Böök en grundlig utredning i
monografien (ss. 214 ff.). Ett och annat nytt har också framkommit genom mina
undersökningar i följande studie {Amanda i dikten och verkligheten, passim).

2 Citerat efter K. Warburg, III. Litteraturhistoria, uppl. 2, s. 366.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:25:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1925/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free