Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Sven Cederblad
die Nähe einer Gottähnlichkeit gerückt, dem Wesen und Verhalten
der Neurotiker und Psychotiker so oft einen leicht oder
ausge-sprochen hypomanischen Zug verleiht», — — — (a. a., s. 47).
Den nervöses strävan från osäkerhet till säkerhet uppenbarar
sig i motsättningen mellan hans förnimmelse av underlägsenhet och
hans självöverskattning; dessa båda själstillstånd motsvara
uppenbarligen depression och exaltation i det manodepressiva
sjukdomstillståndet. Men mindervärdighetskänslan är också en betingelse
för paranoian. Gadelius framhåller (a. a., III, s. 11), huru
paranoian är en sjuklig missbildning av jagkänslan, »komplexernas
komplex». Han utvecklar vidare i ordalag, som för den med
Stagnelius förtrogne kunna tyckas myntade på diktaren, huru en känsla
av underlägsenhet måste ingå i paranoian:
Den mest hänsynslösa egoism och brutalaste egocentricitet räcka
icke till att skapa en paranoiker. Härtill fordras ett drag av
inferi-oritet i kampen för tillvaron, som gör att egenskaper, vilka i den
starkes ägo äro vapen för egen framgång, i den svages bliva veka
känslospröt, som böja sig förgiftande mot det egna jaget, omsättande
en vanmäktig och förfelad ambition i sjukliga drömmerier. Vad som
icke vinner avsättning i det verkliga livet, den månhet om egna
fördelar, som aldrig tillfredsställes, vänder sig inåt och verkar befruktande
på fantasien. Egocentricitetens krav, som i kontakt med verkligheten
ej motsvaras av den aktiva styrka, att de kunna göra sig gällande,
taga ut sin rätt i aning och dröm. Svedan i det egna skinnet av
tusen hopade förtretligheter omsättes i misstankar; förfelad ambition
i patologiskt högmod. Kronisk misstämning och instängd harm verka
förgiftande på omdömet, och såsom förklarande och kompenserande
fantasiprodukter, uppträda förföljelse- och storhetsidéer. Därmed har
naturen åt sig genom sjukdomen skapat ett slags konstlad jämvikt
och åt den sjuke ett tillfredsställande svar på livets pinsamma frågor.
Man behöver ej känna så mycket av Stagnelii liv, dikt och
skaplynne för att finna, hurusom tillämpningen av Adlers nevroslära och
Gadelius’ utredning av paranoians betingelser ger sig nästan själv.
I hans allmänna kroppsliga svaghet och i hans ovanliga fulhet
ligger den yttersta orsaken till hans disharmoni. Pinsamt medveten
om sitt missbildade utseende har han varit allt från den tid, då
kvinnan fick något att betyda i hans liv, Amandas föraktfulla
avvisande har upprört honom mycket djupt. När han jämför sig
med näktergalen, »den förkastade», som ej glimmar med svanens
eller påfågelns prakt, utan måste dölja sig i trädens mörka skuggor,
och ber Amanda att ej begära mer än hans hjärta och hans sång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
