Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 Sven Cederblad
att berätta om »orimliga tilldragelser». Det heter vidare hos
Wimmerstedt:
Den unge gyckelmakaren fann för sina upptåg en förträfflig, fastän
ofrivillig bundsförvant uti en lika besynnerlig som begåfvad yngre
prästman och fil. d:r B., hvilken vistades hos professor Stagnelius
såsom ämbetsbiträde och samtidigt lämnade undervisning åt hans söner.
Denne man led af någon nervsjukdom, som förorsakade sömnlöshet
och hallucinationer, och måhända var han tillika sömngångare.
Sålunda vandrade han omkring nattetid med eller utan ljus samt
genomsökte vindar och uthus, letande efter ting eller personer, som han
förmenade vara undangömda. Därvid åtföljdes han troget af sin
favorit, Carl Ulrik, som här hade ett fruktbärande fält för sitt spelande
lynnes löjliga påhitt.
Vid dessa nattvandringar medtog han emellanåt i tysthet den
yngre brodern Erik, som med blandad förtjusning och rädsla således
blef vittne till åtskilliga besynnerliga uppträden, hvilka otvifvelaktigt
måste hafva djupt berört gossens lifliga inbillningskraft — om till
skada eller fördel, är ovisst.
Frågan i meningsslutet är nog inte svår att besvara; däremot
är det ej lätt att avgöra, till vilken grad sådana upplevelser i
barndomen kunnat ha farliga efterverkningar.
Besläktade med skräckstämningarna äro grymhetsfantasierna,
som i Stagnelii dikt ha fritt och otyglat spelrum — egentligen
äro ju de nervpinande skräckmålningarna ett slags grymhet mot
läsaren. Böök har i sina Studier i Stagnelii ungdomslyrik (ss. 139 ff.)
med stöd av expressiva exempel från Stagnelii första diktning
framhållit det orientaliskt färgade grymhetsbegär, som bodde i den
spenslige poeten. Även i Wladimir den Store har skalden fråssat
i lik och blod. I Stagnelii skräckdramatik är grymheten ej så
blodtörstig men dess mera raffinerad.
Stagnelii grymhetsfantasier kunna betraktas som den svages
hämnd i inbillningen för de oförrätter, han anser sig ha lidit i livet.
Människorna voro honom en plåga. (Förklaring i Adlers anda.)
Men Stagnelii grymhetsbegär står säkerligen genom lönngångar
i hans inre i förbindelse med hans erotiska driftliv. I den
sexuella driften och i könsakten ingår ett moment av djurisk grymhet,
vilket kan växa till sadistisk brutalitet, i synnerhet om behovet
länge lämnas otillfredsställt. I Kärleken och Landet har Stagnelius
naivt förrått, hur lätt hans erotiska lust tar sig uttryck i
våldsamhet. Ur en ohöljd skildring kan det vara tillräckligt att citera
följande verspar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
