Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 Sven Cederblad
stående, men denna art av levnadskonst grundar sig nog på prövad
livserfarenhet. Själv hade han ju enligt Hammarsköld och andra
sökt bot för sin kroppsliga och själsliga plåga genom »sinliga medel»,
antagligen av mera farlig natur än de, som anbefallas i
Riddartornet. Betecknande är dock, hurudant detta »yttre» är, till vilket
Stagnelius vill »fly»: det är en värld av blomdoft och fågelsång,
förvillande lik hans drömda arkadiska och paradisiska ängder. Att
uppsöka en kärv, doftlös eller kanske illaluktande verklighet, därom
är det ej tal. Och dock — det är ganska eget, att den, som så
ivrigt »flytt» in i sitt eget inre, mot slutet av sitt liv kan ge rådet
att »fly i det yttre». Böök säger fint och träffande (monografien,
s. 426): »Stagnelii attityd år 1821 är den af en Nareissus, som lyckats
bryta förtrollningen, som lyfter sin blick från själf betraktelsens källa
och med glad förvåning låter den sväfva kring blomsterfälten.»
Detta nyvaknade verklighetssinne, avspeglande sig i större
realism i uttrycket, anser Böök utmärka särskilt Stagnelii sista tid,
och han stöder sin mening på analysen av Blenda och Thorsten
Fiskare. Emellertid synas Eisbergs och Albert Nilssons
kronologiska undersökningar1 giva vid handen, att Blenda åtminstone delvis
vore att hänföra till en äldre tid. Denna omdatering och en
del realistiska inslag i andra äldre dikter tyckas tyda på att
realismen och verklighetssinnet ej äro att hänföra till en bestämd
period av Stagnelii liv, utan kunna uppdyka när som helst såsom
avbrott i hans romantiska världsfrånvändhet. Å andra sidan
förefaller det, som om min uppfattning, att Stagnelius hållit fast vid
romantiken som livsåskådning även mot slutet av sitt liv, vunnit i
sannolikhet genom Albert Nilssons nya kronologi, enligt vilken
Albert och Julia skulle härröra från Stagnelii sista tid, närmare
bestämt från år 1822. Stagnelius har visserligen, som naturligt är,
med tilltagande ålder fått blicken skärpt för tillvarons realiteter.
Men av någon försoning med verkligheten synes intet spår.
En människas naturuppfattning är naturligtvis i själva
verket blott en sida av hennes ställning till verkligheten. Detta
gäller helt och hållet om Stagnelius, varför mycket redan är sagt
om hans natursyn och naturkänsla.
Om Stagnelius verkligen någonsin älskat naturen för dess egen
1 När diktades »Blenda» ? (Nysv. studier 1925), Kronologien i Stagnelius’
diktning (ss. 84 ff.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
