Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 Sven Cederblad
det inre, när formen fick mindre att betyda än väsendet, gestalten
mindre än meningen, när han trängt in i platonsk och schellingsk
filosofi, i romantisk naturlyrik och kosmogonisk myt, kunde han
själv delta i tydningen av naturens hieroglyfer. , Liljor i Saron är
till stor del och i väsentlig grad en tolkning av tingens symboliska
betydelse och därmed också livets mening; man behöver blott bringa
i åtanke några av diktrubrikerna: Stjernorna, Jorden, Floden, Källan>
Liljan, Flyttfåglai~ne.
Denna förändring av Stagnelii natursyn är ej så mycket frukten
av en natursvärmares iakttagelser och upplevelser som fastmer ett
uttryck för omgestaltning av hela hans livs- och världsåskådning.1
Den bör alltså betraktas som samhörig med hans allmänna
utveckling och kan icke behandlas isolerad utan måste ses i samband
med hans litteraturhistoriska nyorientering och hans personliga kris
under åren 1816—1820, varför jag hänvisar till min föregående
framställning i mina Studier i Stagnelii romantik och i min första
studie Romantikern Stagnelius. I den panteistiska
Kristusuppfattning, som jag i min avhandling framhållit såsom en med stor men
ensidig konsekvens genomförd förening av tron på Ordets
uppenbarelse i naturen med övertygelsen om dess historiska framträdande
enligt den heliga skrift, rymmas i en storslagen syntes nästan alla
tendenser i romantiken och i Stagnelii själsliv; där finnes sensualism,
panteistisk kontemplation, längtan till en högre värld, kristen
religiositet, naturmystik, mytologisk fantasi, kosmiska perspektiv, djärv
spekulation, subjektiv symbolism, ja, även den inre dualismen kommer
där helt till uttryck.
Också i den lyriska natursymboliken, med vars hjälp man i
världen återfinner sin »andelevnads spår», förråder sig narcissiteten:
naturbetraktelsen blir ej annat än självbespegling. Hand i hand
1 Å andra sidan har jag nog begått ett misstag, när jag i min avhandling
(a. a., s. 273) påstått, att Stagnelii panteistiska Kristusuppfattning icke utbildats
»under samvaro med naturen». För mig syntes nämligen Liljor i Lar ön vara diktade
under Stagnelii Stockholmsvistelse. Men Albeet Nilsson ha5Pir sin studie över
Stagneliusdikternas kronologi (a. a., ss. 50 ff.) visat, att Stagnelii teosofiska åskådning
och diktning härröra från tiden februari 1819 till hösten 1820, då skalden antagligen
uppehållit sig i Kalmar eller i sin faders prebendeförsamling Dörby utanför staden.
Låt vara, att man icke finner några spår av naturobservation i denna
verklighetsfrämmande dikt, så faller det dock över Stagnelii Saronsliljor ett annat ljus, om
man tänker sig dem koncipierade på ensamma vandringar ute, än om man tror
dem vara diktade på en vindskammare i Stockholm. Drömmande och frånvarande
har väl Stagnelius gått i naturen, men han har nog förnummit naturen som ett
obestämt välbehag, känt vindens »balsamiska anda» och upplevt Gud i världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
