Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amanda i dikten och verkligheten. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amanda i dikten och verkligheten 111
ha kommit honom att se sin älskade i ett allt högre ljus. I Afsked
Ull Lifvet fantiserar han om Amanda som idealet från en högre
värld, som sin brud i föruttillvaron, med vilken hans själ efter
döden skall återförenas. Sedan har han funnit, att Amanda icke
svarat mot hans ideal, en upptäckt, som väl kan förklaras av att
han måst trösta sig i sin bedrövelse men också av att hans kärlek
inneslöt en ideal trängtan och strävan, som ingen jordisk kvinna
kunde motsvara. I några strofer av dikten Kärleken (II: 265), som
ensamma äro tillräckliga för att vederlägga allt tal om att hans
erotik är renodlad från själsliga sensationer, framskymtar, att
skalden funnit, det hans kärlekstrånad syftade till något högre än
sinnlig njutning. Han frågar sig:
O Amanda! när din bild sig målar,
Krönt af liljor eller helgonstrålar,
Stilla månskensnätter för min själ:
Hvadan då så öm, så gränslös trånad?
Dessa tårar? dessa suckars brånad?
Denna önskan att vid dina fötter
Offra lif och hvarje jordiskt väl?
När i dalen, der oss skuggan gömmer
För hvart lystet öga, jag mig drömmer
Tryckt, o Ängel! till ditt hulda bröst.
Hvadan då mitt hjertas milda tjusning,
Skimret lik af evighetens ljusning,
Balsamflägtarne ur Edens lundar
Och Serafens kärleksfulla röst?
Han besvarar sin egen fråga, vadan den evigt otillfredsställda
trånaden kommer:
Sköna flicka! ej ditt öga tände
Dessa lågor. Samma eld mig brände
Innan härlig för min blick du stod.
Samma vällust intog mina sinnen
När omsväfvad af en forntids minnen
Ännu barn jag upp till stjerneborgen
Såg ur andaktsrika tårars flod.
Ej Amanda! dig min trånad söker.
Blott mig sjelf jag älskar i Amanda,
Blott symbolen av mitt fordna jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
