- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 6. 1925 /
173

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tysk kalenderlyrik i »Lycksalighetens ö» och nyromantiska tidningsförbindelser. Av Carl Santesson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Med dem försvunno också ett par upprepningar i balladens tonart
liksom den efter Fader vår formade åkallan, Brentano lagt på
modrens läppar. Det svarar mot en strävan att avlägsna det
tidsbestämda, det i uttryckssätt och fromhetstyp medeltida i dikten
och skänka denna en neutral kolorit. Eljest följer Atterbom
alltifrån begynnelseanslaget sitt mönster mestadels mycket nära,
översätter direkt flera strofer, omflyttar och omdiktar andra.

Varken Brentanos eller Atterboms poem kan kallas något
lyckokast. Den tyske balladskaldens verser lösa sig ur krönikestilens
arkaiserande känsloinnerlighet och vinna härigenom sin bestämda
klangfärg. Men den känsla som här söker pejla samhörigheten
mellan moder och barn förlorar sig oftast gestaltlöst i gemytets
djup och rör sig i ett vaggande och trånande svall, om än enstaka
strofer bevara romansens stramare linje och dikten tonar ut likt
en bortdöende hornlåt i ett par sköna, sinnrikt lakoniska verser:

Ach, Wiedersehen geht fern und weit,
Und nahe geht das Scheiden!


Dylikt låg utanför Atterboms räckvidd och kom ej med hos
honom. Balladstilen var aldrig riktigt hans sak — kanske
lyckades han bäst då han, som i sagospelets Astolfskväde, gav en ren
pastiche på medeltida folkvisa — och här avlägsnade han sig
avsiktligt ifrån den. I stället kvarstod en känslosalig moders- och
barnpoesi, så sentimental, att den upplöste det lyriska
växelspråkets kontur och hos läsaren väcker en erinring om de falskt naiva
familjebilderna hos Franzén och andra diktare vid 1700-talets slut.
Att Atterbom lånade Brentanos dikt berodde naturligtvis djupast
på dess förhärligande av moderlighetens livsmakt. Förhållandet
mellan moder och barn bildade ett grundtema i »Aus der Chronika
eines fahrenden Schülers»; det återkom på skilda håll i de
kärleksfullt tecknade porträtten av tvenne fromma och sorgsna mödrar
och grep säkert Atterbom med minnet av hans egen mor och hans
barndom, liksom det spelade på en annan sträng hos honom, hans
längtan efter hemliv och barn. De rörda ord med vilka den
lyssnande Astolf tackar Malvina för hennes sång, ord som uttrycka de
personliga stämningsvärden dikten äger för skalden, lämna här ett
ojävaktigt vittnesbörd.

Mer än vaggvisan tog Atterbom knappast från Brentanos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:25:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1925/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free