Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tysk kalenderlyrik i »Lycksalighetens ö» och nyromantiska tidningsförbindelser. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med dem försvunno också ett par upprepningar i balladens tonart
liksom den efter Fader vår formade åkallan, Brentano lagt på
modrens läppar. Det svarar mot en strävan att avlägsna det
tidsbestämda, det i uttryckssätt och fromhetstyp medeltida i dikten
och skänka denna en neutral kolorit. Eljest följer Atterbom
alltifrån begynnelseanslaget sitt mönster mestadels mycket nära,
översätter direkt flera strofer, omflyttar och omdiktar andra.
Varken Brentanos eller Atterboms poem kan kallas något
lyckokast. Den tyske balladskaldens verser lösa sig ur krönikestilens
arkaiserande känsloinnerlighet och vinna härigenom sin bestämda
klangfärg. Men den känsla som här söker pejla samhörigheten
mellan moder och barn förlorar sig oftast gestaltlöst i gemytets
djup och rör sig i ett vaggande och trånande svall, om än enstaka
strofer bevara romansens stramare linje och dikten tonar ut likt
en bortdöende hornlåt i ett par sköna, sinnrikt lakoniska verser:
Ach, Wiedersehen geht fern und weit,
Und nahe geht das Scheiden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
