Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tysk kalenderlyrik i »Lycksalighetens ö» och nyromantiska tidningsförbindelser. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skalderna bidrogo med sina dikter. Enstaka gånger framglimtar också
bland allt som är machverk och papperspoesi den stora eller äkta
lyriken i några verser av Uhland och Eichendorff, Rückert eller
Wilhelm Müller med en nästan förbryllande verkan, därför att man
upphört att söka efter den här.
En annan kalender med samma årtal som »Die Sängerfahrt»
och förmodligen även den en resebekantskap har också efterlämnat
ett litet spår i »Lycksalighetens ö». Det är en av de förnämsta
inom genren, »Urania. Taschenbuch für Damen auf das Jahr
1818». I denna ingick en slags dramatiserad fésaga, »Die Blume.
Ein Mährchen in vier Bildern» av Henriette Schubart. En av
det obetydliga sagospelets huvudpersoner är en förtrollad prinsessa,
dömd att om dagen leva i en blommas gestalt och som sådan
avbida sin dunkelt utlovade befriare. I den 3:e scenen samtalar
prinsessan med en följeslagerska om sitt öde. Under deras samtal rodnar
himmelen: prinsessan ilar till fönstret och hälsar gryningen, först i
en tirad på blankvers, sedan i följande strofer:
Um den fernen Reben-Hügel
Weht des Morgens Rosen-Flügel;
Fernher ziehen muntre Klänge,
Schön erwachen die Gesänge
Aus der Vögel Chor!
Neuer Ahnung junges Leben
Fühl’ ich durch die Adern beben!
Lange hört’ ich nicht die Klänge,
Lang’ verstummten die Gesänge
Aus der Vögel Chor!
Doch es zieht mich fort von hinnen,
Leben will noch nicht beginnen:
In der Blume dunkeln Räumen,
Muss ich von der Liebe träumen
Ohne Qual und Lust!
Sage mir, o goldner Morgen,
Bothe meiner stillen Sorgen!
Werd’ ich nie in lichten Räumen,
Wachend von der Liebe träumen,
Ihrer Qual und Lust?[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
