Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tysk kalenderlyrik i »Lycksalighetens ö» och nyromantiska tidningsförbindelser. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Chor.
Ruhen mög’ er von den Schmerzen,
Von der Liebe Qual im Herzen!
Nach der Sel’gen Kleinod hat
Er gerungen;
Und gedrungen
Ist er in die Himmelsstadt.
Dessa strofer klinga underligt bekanta, de äro också ingenting
mer och mindre än underlaget för den härliga korsången i
domkyrkan i sagospelets 4:e äventyr, Svanhvits själamässa till Astolfs
minne. I allt det yttre råder den närmaste överensstämmelse.
Strofernas byggnad är identisk, och de fördelas musikaliskt på
samma vis. Först den inledande koren i tvenne strofer, sedan
Svanhvits trenne strofer, svarande mot Heloisas fyra, och till sist
ett nytt korparti, en omtagning av inledningsstrofen, nu liksom
bortdöende. Häri behövde ingenting förändras, den elegiska
religiösa musiken med sina olika stämmor i den påstådda
Schillerdikten gav ett ypperligt motiv och rymde den bästa skala att spela
på. De koralklanger som frambära Heloisas hälsning till den
bortgångne Abälard kunde också tolka Svanhvits trohetskänslor för sin
frände.
Men inom denna givna ram rör sig Atterbom mycket fritt.
Endast anslaget till den första av »qvinnorösts» strofer översätter
direkt tvenne versrader i det tyska mönstret. I övrigt bevarar
skalden visserligen den poetiska huvudlinjen hos originalet,
besjungandet av vilan efter jordelivets kval och uppståndelsens
salighet, liksom Heloisas av smärtfyllt jubel skälvande bikt om sin av
döden luttrade kärlek, men gestaltar allt med stort oberoende. Det
gavs ju en betydelsefull skillnad mellan den tyska diktens Heloisa
och sagospelets Svanhvit, som omedelbart betingade en viss avvikelse
från förebilden. Den förra tänkes ännu bland de levande, fast
slocknande som en låga i gravvalvet, då Svanhvit återigen för
århundraden sedan lämnat jorden och endast ekot av hennes stämma
genom korsången når lyssnaren. Här ligger också tillägnandets
hjärtpunkt. Då Atterbom i ett ögonblick av genialisk konstnärlig
klarsyn sammanband den tyska dikten med huvudhandlingen i sitt
sagospel, väckte han liksom till liv slumrande skönheter hos det
han funnit. Heloisas och hennes nunnors sång, i sig själv icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:25:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1925/0186.html
