Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bidrag till kännedomen om Kellgrens utveckling under 1780-talet. Av Malte Areskoug
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett bidrag till kännedomen om Kellgrens utveckling under 1780-talet 197
Kring solens vagn, dess segertåg.
Åt jorden sällhet återgifven,
Och skönhet, glans och bildning lifven,
Som gömd i nattens mörker låg.
Hela tankegången är ju densamma som i Kellgrens:
Och ljuset kom och lifvet tändes
Och bildningen och snillet väcktes,
Och skönheten stod upp och log.
Ljuset blir själva urkraften, som genomtränger allt och alla i
»varelsernas riken» och vars högsta resultat visa sig i det
mänskliga tanke-, vilje- och känslolivet. Särskilt värd att uppmärksammas
är skildringen av »Naturens Son, det fria Snille», som åter stiger
ner till jorden, den främste av »Dagens Gudar». Ung, skön och
stark, är han sprudlande av verksamhetsbegär, motstånd endast
eggar till stegrad aktivitet, målet för hans strävan är att nå
fullkomligheten, hans begär är riktat mot en ideal värld, evigheten.
Hans liv är vetenskapsmannens sanningsforskande eller snarare
konstnärens intuitiva skapande, enligt stroferna 27—28:
Än, sanningsforskande, han tvingar
I Vishetens fördolda natt,
Än lyfter sig på Diktens vingar
I verldar, dem han sammansatt.
Att på hans bana klarhet sprida,
Inbillningskraften vid hans sida
En dristig fackla lyfter opp;
Och i den rymd dess låga dagar
Bland Vettenskaperna ledsagar
De fagra konsters unga tropp.
Allt väckes, hvart han ögat vänder,
Allt ljusnar i en högre prakt:
Och menskan mottar af hans händer
Hans trollningsstaf och skapningsmakt.
Än inger han det ömma hjerta
Som tolkar känslans fröjd och smärta
I sammansatta toners ljud;
Än lifvets färg i penseln blandas,
Och bronsen rörs och marmorn andas
Vid Ögonkast af Snillets Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
