Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bidrag till kännedomen om Kellgrens utveckling under 1780-talet. Av Malte Areskoug
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Malte Areskoug
Förgäfves mer, o Dagens Gud
Du österns sky med guld bestrålar,
Strör perlor uti blommans skrud
Och höjderne med purpur målar.
Framhävandet av naturens skönhet är gjord i direkt anslutning till
och med anspelning på Oxenstiernas nyss fulländade verk Dagens
Stunder. Emellertid har, såsoni* nedan skall visas, en dansk dikt
givit uppslaget och varit närmaste förebild.
Hur djupt Morgonen verkat på Kellgren, ser man därav, att då
han 1787 gör sin norrlandsresa, det är Oxenstiernas naturbeskrivande
dikt, som underlättar ombildningen av naturintrycken till poetiska
realiteter. För vännen Clewberg vill han skildra det som mest
tilltalat honom: det sublima i naturen, »berg mot skyn och dalar ned
i afgrund». Det påminner om Morgonens poetiska värld1:
Sitt bo hon (duvan) i en klippa tränger,
Som, kröut af nordens mörka tall,
Sin hjessa öfver djupet hänger
Och hotar Äge med sitt fall.
Dess höga spets mot ljuset strider,
Förlängda skuggor vidsträckt sprider,
Och lägst vid vattnets lugna bryn
I dubbla skogar sig förbyter:
Den ena ner till afgrund flyter,
Den andra gömmer sig i skyn.
Den del av Morgonens solhymn, som skildrar solen såsom
föremål för människornas dyrkan, har också slagit an på Kellgren,
liksom Tegnér i sin solsång helt visst är påverkad av detta parti. I
Kantaten apostroferar nämligen Kellgren det nya året, vilket träder
ut ur evighetsnattens slummer, i rader, som kunna anses utgöra en
solhymn. Ljusets härskare, solen, väntar det nya året med sin
vagn, årets blick öppnar sig för första gången för dagsljuset, »ser
tidens fält och lifvets», miljoners lov stiger upp, och skalden ber
året lyssna ej blott till »sällhets druckne dårar» utan även till
suckarna från de olyckliges bröst. En stämning av kosmisk storhet
behärskar detta parti.
Vid läsning av Oxenstiernas Morgonen, stroferna 10—19, får
1 Ek har i Samlaren 1910, sid. 210 sammanställt detta citat från
Clewbergsbrevet med en strof i Delilles Les Jardins. Det är kanske så, att
Oxen-stieenas strof återgår på Delille.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
