Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilka akademiska dissertationer har Andreas Rydelius författat?. Av Henrik Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 Henrik Ekman
sågo att giva respondenten största möjliga del i författarskapet.
I förordet till den förteckning över Sven Lagerbrings tryckta
arbeten och manuskript, som Samuel B. Bring uppgjort, säger Bring,
att det var ett vedertaget bruk, att i de disputationerna åtföljande
lyckönskningarna beteckna respondenten såsom auktor för att inför
allmänheten framhäva hans ära.1 Då emellertid gratulationerna
på Rydelius’ tid oftast äro avfattade på främmande språk, torde
allmänheten i detta fall förstått rätt litet av dessa ofta mycket
konstlade gratulationer. Icke heller inom den lärda världen torde
de längre imponerat i högre grad. Ehuru gratulationerna rikligt
förekomma till de avhandlingar, vid vilka Rydelius presiderade,
höra de dock sannolikt mer hemma i ett tidigare tidsskedes
dis-putationsväsen. Rydelius är icke heller själv nöjd med de
retoriska alstren vid disputationstillfällena, och i betänkandet2 om de
nya universitetskonstitutionerna, i vilket Rydelius har icke
obetydlig del, heter det i fråga om talen, som förekommo vid
disputationerna, att de voro uppfyllda av »en hop orimliga flatterier och
complimenter, som......hos främmande, som ej voro vana vid
sådant pedanteri, väckte åtlöje». Ehuru dessa gratulationer
sålunda bättre passade den utgående stormaktstiden och nu såsom
sedvanliga dekorationer åtföljde avhandlingarna, varigenom
lyck-önskarna även hade glädjen att se sina ord i tryck, innehålla
de dock stundom värdefulla uppgifter i fråga om författarskapet.
Det visar sig nämligen i flera fall, då Rydelius är författaren, att
gratulationerna utan vidare omtala detta och låta
lyckönskningarna gälla endast det sätt, varpå respondenten skött sitt försvar.8
Exempel härpå erbjuder Ch. G. Silfwerschiölds lyckönskan till
östgöten Nicolaus Winnerstedt, när denne vid disputationsakten den
29 maj 1709 försvarat den av Rydelius författade dissertationen
1 Tryckt i Lunds Universitets Årsskrift, N. F. Avd. I. Bd. 3, N:r 1. Lund
1907.
2 Av år 1723. Jfr ovan anf. Lunds Univ. Hist, I, s. 199.
3 Då gratulationerna avfattats, innan disputationsakten försiggått, och
föreligga sammantryckta med dissertationerna, kan det synas underligt, att
lyck-önskarna på förhand kunde veta, att vederbörande respondent förträffligt
framställt och behandlat sitt ämne eller lyckats i sitt försvar. Förklaringen är
emellertid den, att vederbörande praeses var skyldig att på förhand genomgå
avhandlingarna och endast befordrade de dissertationer, som till form och innehåll icke
innehöllo något anstötligt, till trycket. Det torde därför hava hört till
sällsyntheterna, att de avhandlingar, som redan tryckts, underkändes vid disputationen.
Lyckönskarna kunde därför vara ganska säkra och hade ingen anledning att
spara på berömmande ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
