Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miscellanea - Psalmen 481. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha blivit direkt inspirerad av den åldrande Sokrates’ i Faidros öppet
biktade begär efter sköna ynglingar. [1]
Psalmen 481 är emellertid också den en psalm och inte en
profandikt. Den tillhör en psalmistisk tradition. Den har litterära
anförvanter på nära håll. Det enda antika i dikten är rytmen. Denna
bygger nämligen på det sapfiska versmåttet, vilket emellertid redan under
kyrkans första århundraden kommit in i kristen sång då latinska
psalmer på versus sapphicus översatts till tyska. Den mest berömda av
psalmerna med denna strof är ju sextonhundratalspsalmisten Johan
Heermans passionshymn Herzliebster Jesu, was hast du verbrochen?
Den är tonsatt av J. Crüger, och melodien har nått sin berömmelse
genom förmedling av Sebastian Bach. [2] Alla de många senare tyska
psalmer som äro skrivna på samma versmått ha i ingressen
upplysningen: »Mel. Herzliebster Jesu etc.» Freylingshausen, Zinzendorf,
Woltersdorf, Gellert, Cramer, Garve och många mindre än dessa kända
psalmister ha använt metern och melodien; även diktare sådana som
Zacharias Werner och de la Motte Fouqué ha skrivit psalmer på
samma versmått. [3] En av dessa Cramers psalmer ligger till grund
för Wallins psalm n:r 446 i Svenska psalmboken. [4] Den som i slutet
av 1700-talet företrädesvis gjorde den gamla rytmen populär var den
verksamme natur- och Jesuspsalmisten Christofer Christian Sturm (1740
—1786). Av hans till över fyrahundra uppgående psalmer torde
åtskilliga tiotal vara skrivna till melodien Herzliebster Jesu. Ytterst
är det väl också denna åldriga och sällsynt vackra på en gång
antika och kristna rytm som ligger till grund för versens mjuka fall i
Goethes Nähe des Geliebten och den dikt av Friederike Brun som
utgör dess underlag.
Diktens form ansluter sig således till en gammal och spridd tradition.
I avseende på innehållet inrangerar Wallin sin psalm bland dem som
sägas handla om en trogen själs glädje vid att skiljas hädan. Men
döden är romantiskt fattad. Den är ett uppgående i Gud, och Gud
bor i naturen. Naturen är besjälad och gudomliggjord. Naturkult,
dödskult, Gudskult ha av dikten smälts samman i mild extas. I sin
förra hälft skulle psalmen lika väl kunna sägas handla om skapelsen
och försynen, och dess centrala strof är diktad över det tema som den
gamla fromma terminologien skulle ha kallat Guds nåd i naturen:
Ack, när så mycket skönt, i hwarje åder
Af skapelsen och lifwet, sig förråder,
Hur skön då måste sjelfwa källan wara,
Den ewigt klara!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
