Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miscellanea - Atterboms Vinet. Av Nils Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Miscellanea
gjorde större intryck på Atterbom än hans diktning — en typisk
efterklangsromantisk kalenderpoesi — skriver han i ett par brev som tryckts
i reseminnena (s. 104, 113—14). »Grefve von Loben (Isidorus
Orientalis) har nyligen gifvit ut tvenne böcker, af hvilka den ena
heter Lotosblätter och den andra Rosengarten; de förtjena att
läsas; hans äldre arbeten förekomma mig för mycket nebulistiska.
Sjelf är han ett stycke planta sensitiva, mycket (ja förmycket)
ätherisk, mycket spenslig, zart och sjuklig och doftar väl endera
dagen bort — ty han har för litet kropp att dö på annat sätt.» När
Atterbom beskriver avskedsfesten hos baron von der Malsburg, där
Loeben föredrog den kända folkvisan med omkvädet »Scheiden und
Meiden thut weh», tillägger han om denne: »Mot Loebens poesi kan
visserligen till en del med skäl mycket sägas, men såsom menniska
är han onekligen en af de oskyldigaste, frommaste och renaste själar,
som i dessa förderfvade tider andas på jorden. För dessa egenskaper
kan man gerna ursäkta någon sjuklighet och stundom omanlig vekhet.»
Den vallfärd till Jacob Böhmes födelseort i grannskapet av Loebens
slott, som han planerade till följande år, blev icke av, och de båda
vännerna återsågos aldrig.
Loebens dikt avtryckes här nedan sida vid sida av de sex första
verserna av Atterboms, varvid trycket i Poetisk kalender följes.
Weinmährchen.
Der Hellner.
Ich hab’ ein Kind, das will mir nicht
gehorchen,
Mit deiner Zaubermacht
O Sånger! schläfr’ es ein, am Morgen
Sieh’ dann, wie schön es ist, wenn es
erwacht,
Unartig Kind, willst du nun endlich
schlaf en ?
Horch auf das Wiegenlied,
Das tönt oft Wäldern, Blumen, Sehafen,
Dass goldner Traum heran in Dtiften
zieht.
Wein im Fasse.
Ich spielt ein fröhlich Kind im Him-
melblauen,
Und war so froh, so mild;
In meinen Augen war zu schauen
So Erd’ als Himmel im krystallnen Bild.
Wer hat das leichte Blut mir nun
genommen,
Mich schnell so alt gemacht?
Im Kerker schmaeht’ ich hier beklommen,
Und zürne brausend wider Bann und
Nacht.
Vinet.
[-Kyparn-Jag-]
{+Kyparn-
Jag+} skött ett eldigt barn, som bort vill ila;
Hvi dröjer skaldens sång?
O kom, och tjusa det till hvila,
Att mera skönt det vaknar opp engång!
Förmätna barn! så hör på strängaslagen,
Låt vagga dig till ro!
Dröm om det hem, der du såg dagen,
Der dikt och fröjd på purpurkullar bo.
Vinet i fatet.
Ett lyckligt barn, jag i det gröna lekte,
Der blåa himlen log;
Vid solens kyss mig jorden smekte,
Jag rodnande min arm kring modren
slog.
Hvem tvang min lätta blod i bojans
gömma?
Hvem har mig gammal giort?
Jag brusar, att min låga tömma;
Sker det ej snart, med våld jag
ömsar ort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
