Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några undersökningar rörande det liturgiska dramat i Sverige. Av Alf Kjellén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Alf Kjellén
nämna det mest frappanta exemplet — råder ett slaviskt beroende
av bibeltexten liksom i passionerna. Detta märker man såväl i
dialogen som i scenbeskrivningarna, vilka verka mera berättelser än
praktiska föreskrifter. I ett skådespel från Benediktbeuern1
uppträder en »clerus» (=clericus), som på bibelprosa — i perfektum —
yttrar sådant, som egentligen skall framgå av skådespelarnas agering.
Hans uppgift här tycks vara fullkomligt analog med Evangelistens
i passionerna, nämligen att ge den sammanhållande ramen. Som
Sepet har påvisat, föreligger säkert ett direkt inflytande från
passionerna. Detta episka element är dock säkerligen en
förbindelselänk av åtskilligt mera allmän och betydelsefull art. Gång på gång
möta vi i den medeltida dramatiken Evangelisten i olika gestalter,
som Augustinus, »rector processionis» och andra dylika figurer,2
vilka ej ingripa i handlingen utan endast berätta innehållet i de
olika avsnitt, som framföras. Hos medeltidens människor fann»
ett verkligt behov av episkt komplement till den dramatiska
handlingen.
Passionerna och medeltidsdramerna ha också en viktig
beröringspunkt i begagnande av musiken som karakteriseringsmedel. —
Ofta har man beträffande de senare framhållit musikens
dominerande roli (jfr Creizenach, a. a. I, s. 101 f.): i de liturgiska
dramerna sjöngs allt, och även i det följande hade körer och andra
sångpartier en mycket viktig uppgift att fylla. Mig veterligen har
man likväl ej gjort en verklig undersökning om musikens uppgift
här som dramatiskt karakteriseringsmedel. Det är säkert ej
tillfälligt, när t. ex. i ett drama Kristus sjunger »submissa voce», då
han yttrar »Mulier ecce filius tuus»,3 och Maria vid korset »älta
voce plangit cum manibus». Musiken får liksom i en nutida opera
uttrycka känslan. Troligtvis förekom också i viss utsträckning en
karakterisering av de olika personerna genom olika höjdläge.
Hein-zel (a. a. s. 83) anför några exempel på att Pilatus sjunger »sub
1 Utgör en övergångsform till gillesdramat. Se R. Froning, Das Drama
des Mittelalters, Stuttgart 1891, s. 290 f. och M. Sepet, Origines catoUqiies du Thêatre
moderne, Paris 1901, s. 47 f.
2 T. ex. passionsspel från Frankfurt år 1493 (Froning, a. a. del II, s. 374 f.),
passionsspel från S:t Gallen (omkr. 1300) (F. I. Mone, Schauspiele des Mittelalters,
del I, Karlsruhe 1846, s. 72 f.)och »KünzelsauerFronleichnamspiel»(jfrW.CREiZENACH,
Geschichte des neueren Dramas, del I, s. 233).
3 Bägge exemplen ur ett passionsspel från Alsfeld; de anföras i Rich.
Heinzel, Beschreibung des geistlichen Schauspiels im deutschen Mittelalter,
Hamburg & Leipzig 1898, s. 83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
