Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några undersökningar rörande det liturgiska dramat i Sverige. Av Alf Kjellén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några undersökningar rörande det liturgiska dramat i Sverige 15
i första utvecklingsstadiet och sedan blott enstaka exempel, som
innehålla »Cito euntes dicite discipulis eius et Petro quia surrexit
Ihaesus». Dess plats är i alla dessa fall mellan »Venite ete.» och
»Surrexit». Men i den text, som anföres parallellt med
Linköpingsversionen, förekommer också en hopsmältning av »Non est hic» och
»Cito euntes» (något förändrad); denna form blev sedan traditionell
i de följande utvecklingsstadierna (a. a. s. 46).
Vad vidare »Victimae paschali» beträffar, upptogs denna
sekvens, som Lange (a. a. s. 59 f.) belagt i 68 fall, troligen först
under 1200-talet (se Lange^ a. a. s. 60).
»Surrexit», som enligt Lange (se ovan) skulle tillhöra själva
kärnan, tycks saknas. Möjligen kunde man här hänvisa på det
surrexit, som ingår i »Victimae paschali ete.»: »surrexit Christus
spes mea, precedet suos in Galilaeam» (se Chambers, a. a. II, s. 30).
Lange anför själv ett parallellfall härtill (text »Chalons II» a. a.
s. 63) men tager icke upp denna text till diskussion vid sin
behandling av »Surrexit».
Utförandet av »Victimae paschali» fordrar för övrigt sin
förklaring. I texten finns blott denna lilla upplysning: »mulieres . . .
cantantes: Victimae paschali». Men det förefaller högst osannolikt,
att verkligen Mariorna skulle hava ensamma sjungit sekvensen i
dess helhet. Detta stämmer mycket illa överens med det latinska
påskdramats tradition, där man — såvitt jag vet — undantagslöst
fördelade texten på olika personer (jfr Lange, a. a. et passim. Se
särskilt texter å s. 67 och 73).
Den första delen av »Victimae pasch ali» är av berättande natur
och sjöngs av kören eller Mariorna, såsom tydligt framgår i vår
text. Det följande partiet tycks inbjuda till dramatisk behandling
genom sitt uppenbara dialogiska inslag:
»die nobis, Maria, quid vidisti in via?
sepulchrum Christi viventis et gloriam vidi resurgentis;
angelicos testes, sudarium et vestes
surrexit Christus, spes mea, precedit suos in Galilaeam.»
»Die nobis», som vanligen upprepades framför »angelicos ete.»
och »surrexit ete.»1 sjöngs mestadels av kören eller kantorn; Marias
svar brukade man fördela mellan Mariorna. Vi ha ingen anledning
1 Se J. Kayser, Belfrage zur Geschichte und Erhlärung der attesten
Kirchen-hymnen. Bd. II, Paderborn 1886, s. 50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
