Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några undersökningar rörande det liturgiska dramat i Sverige. Av Alf Kjellén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några undersökningar rörande det liturgiska dramat i Sverige 25
Men folket gick ej utan vidare med på dessa nymodigheter.
Man sökte hålla fast vid det gamla, och särskilt torde de latinska
officierna ha levt kvar ett segt liv. Men här möttes den folkliga
konservatismen egendomligt nog av en viss förståelse från den
reformator, som under 1550—70-talet faktiskt var den ledande:
Laurentius Petri.1 Särskilt visade han med sitt musikaliska
intresse förståelse för den latinska breviarietraditionen, som i nästan
oförfalskad form övergick till 1571 års kyrkoordning, vilken ju är
hans verk.
Men Laurentius Petri tolerans sträckte sig icke så långt som
till de dramatiska påskceremonierna. I 1571 års kyrkoordning2 heter
det i tydliga ordalag: »Så skäl ock om Pascha tijdh korset hwarken
nedherleggias eller uptaghas, icke omkring draghas eller ther til
krypas, ty thet är ock affgudherij, wår Herra Jesu Christo teste
mera och höghre emoot, at thet skeer under hans nampn». Men
att dessa förbud över huvud taget ansågs behövligt — åtminstone
under 1560-talet (se not 2) — torde visa, att »depositions»-,
»elevations »-seden och »visitatio» då faktiskt kvarlevde.
Dessa ceremonier, som fullt tolererades 1529 och ännu
antagligen voro i bruk i 1560, väckte skarpaste anstöt hos prästerskapet
1594, då de för en gångs skull återupplivades i Stockholm under
Sigismunds tid. I samtida krönikor berättas det, att de katolska
prästerna på långfredagen 1594 begrovo en bild av Kristus och togo
upp densamma på påskdagsmorgonen. Samtidigt borttogs den bild
av skärselden, som över den natten stått på altaret. På påskdagen
tackade den protestantiske prästen Schepperus i sin predikan Gud
»att de påfwiskes willfarelser nu war blif wen kiänd af alla
men-niskior och at en rätt Christen kunde om Frälsarens Christi
mandoms anammelse, lidande, uppståndelse och himmelsfärd bättre
trösta sig af den Heliga Skrift än sådana fåfängeliga spektacle».3
Att döma av den fientlighet, som här tog sig uttryck, tolererade
knappast längre myndigheterna de gamla påskceremonierna. I vissa
1 Rodhe, a. a. s. 1 f.
2 Handlingar rörande Sveriges historia 2:a serien II: 1, s. 102. Den författades
på 1540-talet och utfärdades faktiskt redan 1561 (ett handskrivet ex. finnes kvar),
men fick ej tillräcklig efterlevnad, varför den ånyo i obetydligt omarbetad form
påbjöds 1571. (Ahnfelt, Lauren1ius Petri handskrivna kyrkoordning av är 1561,
Lunds universitets årsskrift 1893, I, s. 33).
3 Se J. Werwing, K. Sigismunds och K. Carls Historier, I, Sthlm 1746, s.
234. Jfr J.Messenius, Scondia Illustrata, Tomus Octavus, Sthlm 1700—05, s. 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
