Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiecks prosa och »Lycksalighetens ö». Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 Carl Santesson
Tieck. Skalden och kritikern i hans person kommo här båda till
sin rätt. Han kunde, då samtalen vingades, mätta sin prosa med
själfull lyrik, ofta av mera halt än i de bundna poemen, och tillika,
spirituellt kåserande och rik på minnen och erfarenheter, fälla
omdömen över en mångfald mänskliga och litterära företeelser. Hans
naturliga dialogiska begåvning, som gjorde honom till den
oförliknelige dramatiske uppläsaren, ägde här fritt spelrum, om han ännu
ej, såsom i flera av de senare novellerna, excellerar i att låta motsatta
ståndpunkter bryta sig mot varandra. På samma linje som
bildningssamtalen i »Wilhelm Meister» och litteraturdialogen i
Friedrich Schlegels »Gespräch über die Poesie» står ramberättelsen i
»Phantasus» med dessa egenskaper som ett fullmoget uttryck för
den berlinska romantikens kultur och sällskapston.
Det synes ha dröjt ett par år innan de båda första delarna av
Tiecks bok nått fram till Uppsala och vapenbröderna Atterbom och
Palmblad. I varje fall blev resonansen vid bekantskapen
omedelbart hjärtlig. »Vi ha nu genomläst Phantasus. En herrlig Bok»,
skriver Palmblad den 7 oktober 1814 till Hammarsköld.1 Det är en
sak för sig vad de olika äldre och nyare diktverken i »Phantasus»
haft att giva åt »Lycksalighetens ö»; i det nu kommande skall
endast talas om vissa förut obeaktade inslag från samlingens
prosaram i Atterboms sagospel. Redan Poetisk kalender för 1817 bär
vittne om att skalden lånat ingivelse härifrån. Som jag på annat
håll påpekat2, röja nämligen några verser i poemet »Solens
nedgång» en lätt anklang av ett ställe i ramberättelsen till »Phantasus»,
och detsamma är händelsen med en nytillkommen strof i den
likaledes här tryckta senare versionen av »Erotikon». I båda fallen
gäller det de tidigaste uttrycken för ett tankekomplex, som först i
»Lycksalighetens ö» fullt utvecklas och till vilket den följande
undersökningen därför skall återkomma.
I den breda och fulltoniga kvällsmålning, som inleder det
tredje äventyret i »Lycksalighetens ö», har Vetterlund, säkert med
full rätt, tyckt sig se ett återsken av diktarens erfarenheter av
Italiens konst och natur.8 Men, som så ofta hos Atterbom, löper
även här en litterär inspiration samman med vad hans öga
iakttagit och bevarat. Nymfernas aftonblida samspråk, handlingens
1 Hammarskölds brevväxling. K. B.
2 Atterboms ungdomsdiktning, s. 125.
8 Atterboms sagospel Lycksalighetens ö, s. 204.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
