Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiecks prosa och »Lycksalighetens ö». Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiecks prosa och »Lycksalighetens ö» 111
förspel, visar sig nämligen ha vunnit mycket av stämningsläge och
färgton genom en varsamt genomförd men på flera punkter tydligt
skönjbar anpassning till en skymningsscen i »Phantasus». Det är
ett par sidor i Tiecks bästa stil, bräddfulla av lyrik, mättade med
ett kvällslandskaps poesi och några unga människors rörda och
livsdruckna känsloliv. Det estetiserande sällskapet åtskiljes, sedan
det nyss från en höjd med vemod betraktat solens nedgång. Natten
faller, stjärnorna tändas, en av vännerna spelar på sitt valthorn,
en skriver på en dikt, tvenne andra förlora sig tillsammans i
svärmiska drömmerier under stjärnhimlen och återkalla minnet av en
bortgången själsfrände. Dagens alla ekon klinga ännu,
mångstäm-migt och växlande, i dessa sinnen, innan vilan kallar; näktergalarna
börja sjunga, och ur en lövsal höras gitarrtoner.
Eedan i den inledande sceniskt-dekorativa anvisningen till det
tredje äventyret preludieras det som hos Tieck med gitarrklang och
svarande valthornsljud, och när blankversen tager vid, fångar den
likaledes den slocknande dagens spridda röster och harmonien mellan
natur och människor. En av personerna i »Phantasus» yttrar,
lyckligt rörd: »Wie schön — — — schliesst diese heitre Nacht die
Genüsse des Tages»: man konstaterar, att just de första orden från
Lucindas läppar, som anslå själva tonläget i samtalet mellan
nymferna, andas samma milda aftonfrid:
Det blir en qväll, ej mindre skön än dagen!
Omedelbart påmind gör sig kvällsbilden i »Phantasus» i den
snart härpå följande lyriska dialogen mellan Cäcilia och Lucinda,
vars strofväxling och versmått antagligen hämtats från en
ävenledes nattstämd duo i Oehlenschlägers orientaliska sagodrama
»Fiskeren»1 och som oförlikneligt vackert, liksom i tvenne mot
varandra böljande tonvågor, giver sommarskymningens färgstrålande
uppflammande före mörkrets inbrott och nattens kärleksfullt
famnande och drömfyllda ro. Den litterära vänkretsen hos Tieck har
bestämt sig för att ägna följande dag åt uppläsning av sagor och
åskådar nu, innan den åtskiljes, huru solen sjunker. »Auch ein
Mährchen, sagte Rosalie, indem sie die Hand vor die Augen hielt,
und dem blendenden Scheine nachsah; so wie der Frühling und die
Pracht der Blumen, es blüht auf in aller Fulle und Herrlichkeit,
1 Oehlenschläger, Fiskeren. Kiøbenhavn 1816, s. 343—347.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
