Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brynolphi scarensis officium »De beata Virgine». Av Anton Blanck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brynolphi scarensis officium »de beata Virgine» 129
det gives då ingen anledning att tvivla på att de bärröra från
Brynolphus, allrahelst de företeddes vid kanoniseringsrannsakningen.
»De beata virgine», som också företeddes för kommissionen, har
däremot ännu ingen forskare identifierat, Man har gått förbi officiet
ända tills K. B. Westman i sin artikel om Brynolphus i Sv.
Biografiskt lexikon I (1918) yttrade sig därom med följande ord:
»Maria officiet synes höra till Visitatio Mariae (2 juli).» På nämnda
dag finnes även i Brev. se. ett vackert poetiskt officium, som för övrigt
är tryckt av Klemming i »Latinska sånger fordom använda i
svenska kyrkor ete. Treenigheten ete», Sthlm 1886, s. 163:
»Sacerdos noue gratie ete», efter »Breviarium arosiense», och med en
text som måhända är en interpolerad version av den i det äldre
Skara-breviariet befintliga. Mot att detta skulle vara Brynolphi
of ficium »de beata virgine» talar emellertid en så gott som
avgörande omständighet. Såsom Schück påpekat i sin uppsats om
»De spinea corona», »Samlaren» 1918, s. 30, hade man inom Skara
domkapitel ett gott kriterium på Brynolphi officier. Det var detta
som användes för att visa, att han faktiskt skrivit Skara-breviariets
»De spinea corona», varom någon tvekan rådde. Brynolphus d. y.
framtog sålunda alla fyra officierna, »ostendens oculata fide, semper
eundem dictanti modum in omnibus huiusmodi hy storiis observatum,
eo quod ipse venerabilis predecessor suus dominus Brynolphus in
responsoriis semper vsus ricmo1 trimembri», d. v. s. att han i
re-sponsorierna alltid använt en rytmisk strof av tre verser — »et loco
quarti membri, quod versus dicitur, semper ut dixit solitus est
ponere unum metrum predicto trimembri ricmo in terminatione
conforme», d. v. s. att han såsom fjärde vers, den rad som liturgiskt
kallas versus eller versiculus (tv) alltid använt en metrisk vers (metrum),
en antikt kvantiterande vers, vilken dock rimmar med den
föregående rytmiska strofavdelningens sista rad. På detta vis måste
Brynolphus d. y:s yttrande tolkas. Det visar nämligen, att han var
underkunnig om att de medeltida metrikerna medvetet skilde på
två slags latinsk vers, den antikt kvantiterande, som kallas »metrum»,
och den modernt accentuerande, som kallas »ritmus». Man hade
kvar den gamla, klassiska versen och sökte efter förmåga efterlikna
den, men förstod även att medeltidens nya vers var byggd på en ny
1 Vita S. Brynolphi har ricino, vilket Anneestedt (Scriptores rer. suec. III: 2,
s. 155) emenderat till ritmo. Manuskriptet har tydligen haft den vanliga
medeltida formen ricmo.
9 — 26107. Samlaren 1926.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
