Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om källorna till vår yngsta rimmade rikskrönika 1452—1520. Av Georg Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om källorna till vår yngsta rimmade rikskrönika 1452—1520 135
land. Kättil och Sten Sture besegrade vid Haraker en under
Kristians eget befäl stående dansk här, som vid underrättelsen om
upproret ryckt in i Sverige. Kättil bemäktigade sig sedan alla
slott i landet. På en herredag beslöt man åter inkalla kung Karl.
Denne mottog också kallelsen och regerade till sin död(!). På
dödsbädden överantvardade han riket åt Sten Sture; dock bad han
honom aldrig låta kröna sig till konung, ty det hade ej fort lycka
med sig.
I förhållande till närmast omgivande partier är ovan berörda
skildring av »Biscop kätils örliig» anmärkningsvärt utförlig. Den
innehåller anekdoter och en detaljerad stridsbeskrivning. Säkerligen
är det ingen tillfällighet, att krönikören ägnat särskilt intresse just
åt en Linköpingsbiskops bedrifter och att han på denna punkt haft
möjligheter att prestera en mera färgrik och detaljerad skildring.
Herr Sten styrde länge i Sverige, och under hans regering var
det goda tider (det lämnas rimmade prisuppgifter för spannmål,
kött och fläsk o. s. v.). Emellertid voro herrarna avogt sinnade
mos riksföreståndaren. Herr Erik Nilsson gjorde t. o. m. uppror
men besegrades vid Upphofva älv. Kung Kristian lockades
upprepade gånger av de missnöjda till att göra infall i landet, men
han besegrades vid Herrljunga och Öresten. ■— Då gjorde Kristian
ett sista försök. Han inskeppade sina trupper, avseglade med dem
till Stockholm och lät efter framkomsten hären lägra sig på
Brunkeberg. Sten hade emellertid samlat trupper till landets försvar och
beslöt anfalla danskarna. Innan anfallet igångsattes gingo
svenskarna till skrift; det skedde då ett järtecken, i det att blod
droppade ner från det kors, framför vilket prästen läste mässan. Efter
gudstjänsten fingo krigarna äta, och när allt sålunda var väl
förberett, gick man till striden. En fattig bonde vid namn Björn
Starke löpte under hela slaget framför riksföreståndaren och röjde
väg med sina svärdshugg. Slutet på den häftiga kampen blev, att
danskarna under stora förluster måste inskeppa sig och återvända
till sitt land. — På grund av den stora framgång som Sten Sture
sålunda vunnit tvingades en av hans ivrigaste vedersakare, Erik
Karlsson (Väse), att förlika sig med honom. Den forne
motståndaren sändes kort därefter jämte Nils Sture till Einland och inlade
under treårig bortovaro stora förtjänster i strider mot ryssarna.
Här avbrytes den hittills relativt sammanhängande berättelsen.
Efter omtalande av Vadstena brand 1487 och S:a Katarinas skrin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
