Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Almquists Sviavigamal. Av Hjalmar Sundelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almquists Sviavigamal 159
betänkligheter att jämställa sig med Persiens Ferdusi, vars
Schah-nameh kanske åter låtit tala om sig genom den kritiska
upplaga jämte fransk översättning, som just år 1838 börjat utges av
J. Mo’hl. När Ling ett halvår senare slutade sina dagar, fick
efterföljaren Almquist en kraftig sporre i sitt arbete.1 I djärv
förtjusning drog han då parallellen Bojardo-Ariosto—Ling-Almquist, och i
ett berusningens ögonblick drömde han om att göra sitt Sviavigamal
till »ett verk för seklerna» (jfr ovan sid. 154): »jag inser ganska väl, att
detta aldrig skall glömmas, utan läsas, höras och beundras så länge
jorden går och Sverige står».2 Man får icke glömma, att Almquist
i vida kretsar skattades mycket högt. År 1839 skrev B. E.
Malmström: »Hvem känner icke samtidens mäktigaste och mest bizarre
poetiske genius Förf. till Törnrosens bok, honom, efter hvars namn
jag anar att ett nytt tidehvarf i vår vitterhet skall uppkallas?»3
När Almquist gick att begynna Sveriges Schahnameh, tänkte
han troligen för forntidens vidkommande utnyttja sin ungdoms
sagocykel, som kan förmodas ha kommit till rätta vid ordnandet av de
gamla manuskripten för imperialoktavupplagan. Det är kanske därpå,
han syftar i det nya företalet: »När jag fick fått på fragmenterna
efter denna världssaga, vart jag mycket glad».4 Bl. a. hade han
fått ett välklingande och hemlighetsfullt namn på »Sverigehistorien»,
vilket för denne författare inte var det minst viktiga. Att närmare
utreda hur mycket som blivit bevarat i »Sveas krigspoem» av den
gamla sagosamlingen torde numera ställa sig omöjligt, men vad jag
i det följande vill visa, är, att huvudmassan av
imperialoktavupp-lagans »hjältehistoria» måste vara skriven efter 1838. Sviavigamal
intar därigenom ej någon särställning bland Almquists arbeten.
Slående paralleller till dess tillkomsthistoria ha vi i Drottningens
Juvelsmycke5 och Silkeshåren på Hagalund.6
När Almquist i Songes utvecklade sina planer på en
»Sverigehistoria», var det närmast i anledning av »Odens polska», »denna
1 Se förbindelseleden mellan Minnesfest den första- april och Sviavigamal,
sid. 21 f. Även Mr har Almquist delvis skrivit av det nu kasserade företalet
(jfr denna uppsats, sid. 155), då han uppräknar grekernas Dionysiaka, Efesiaka o. s. v.
(Minnesfest, sid. 22).
2 Sviavigamal, sid. 37.
3 B. E. Malmström, Blick pä Svenska Vitterhetens närvarande tillstånd
1839, Saml Skr. VIII, 1869, sid. 352.
4 Anm. till Sviavigamal, Saml. Skr. 15, sid. 397.
5 Se Henry Olssön, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke, Samlaren
1919, sid. 85 f.
6 Se Böök, a. a., sid. 205 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
