Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Almquists Sviavigamal. Av Hjalmar Sundelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almquists Sviavigamal 161
cismens dagar endast ett ofärdigt, obetydligt arbete. Kanske blev
aldrig författaren själv belåten med sitt verk, i varje fall slängdes
det snart undan i en vrå och föll i glömska. Först nära ett och
ett halvt decennium senare skulle det åter plockas fram ur gömmorna.
Och när Almquist då grep sig an med Sveriges Schahnameh hade
givetvis 1820-talets asasagor sin betydelse för gestaltningen av mindre
partier i de nya berättelserna. Vid denna tid hade Almquist kanske
fler järn i elden än någonsin. Överhopad med göromål har han
tydligen, sedan han författat inledningen, Håtuna saga och Sigtuna
saga, sett sig nödsakad att lägga »Sverigehistorien» åt sidan. Men
för att ha den nyutstakade planen i friskt minne har han skrivit
ned ett P. M. att ha till hands, då tid och krafter kunde ge honom
en möjlighet att återuppta det avbrutna arbetet. Då dessa
anteckningar ge oss författarens egna åsikter om verket, dess plan och
dess tendens, bli de av väsentlig betydelse för vår framställning,
och de återges därför här i sin helhet, efter Holmbergs tryck i
Saml. Skr. 14, sid. 282:
»P. M.
Sviavigamal kan få en stark och klar plan på följande vis.
H. Hugo är på det godmodiga och fosterländska sättet stortalig
om Norden, och kommer i den hänförelse till att, efter den akad.
avh. om göticismen1, utbryta i det som står på l:a bladet i vita
konceptet.2
Detta upptager Furumo med ett tyst leende — och säger litet
därefter, att han om Norden kunde framställa en räcka av slikt–––
men med villkor att H. H. anser det för intet.
Detta utvecklas något, varefter F. giver Inledningen d. v. s.
’Odins ankomst till Mälaren’.
(NB. Eeflexionen blir naiv, genom ironien emedan refl. [-[naivdödaren]-] {+[naiv-
dödaren]+} därigenom själv dödas.)
H. H. säger därom, att det är väl intet, och fortgår det på
såd. sätt så är det rättvisligen att kalla intet, men vi kunna
därmed mora oss tills någon kommer som gör något.
1 Härmed avses säkerligen, sora Weein förmodar, Om göticismen i poesien
(Saml. Skr. 17, Ini., sid. lxix). Brevet om den skandinaviska Norden, som
Holmberg i en not antar, kan det omöjligen vara.
2 Törnrosinledningen till Sviavigamal (Saml. Skr. 15, sid. 397) enl.
Holmbergs anm.
11 — 26107. Samlaren 1926.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
