Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Almquists Sviavigamal. Av Hjalmar Sundelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almquists Sviavigama] 169
Almquist hade sålunda i viss mån redan en grundritning till sin
Sverigehistoria i berättelseform. För den del, som blev färdig,
utgjordes källorna huvudsakligen av eddorna och Snorres
Ynglingasaga. Från Ling hämtade Almquist antagligen icke mycket mer än
själva uppslaget (jfr ovan sid. 155). Skämtet med Asabarden i
inledningssagan är redan omnämnt.
Åren 1838—39 anslöt sig Almquist ännu1 till den allmänt
vedertagna åsikten, att jotarna tillhörde en finsk folkstam. För att
förstå »det sanna tillståndet» hos detta fornfolk, var det därför helt
naturligt, att han ägnade sig åt studiet av de finska fornsångerna.
Niak i Sigtuna saga har alldeles tydligt haft Wäinämöinen till
förebild. Visserligen hade de finska sagohjältarna redan 1819 — 20 blivit
bekanta i Sverige genom Schröters Finnische Runen och Svensk
Litteraturtidnings utförliga recension därav2, men det oaktat vill
man helst förlägga författandet av sagan om trollkarlen vid Uarka
kvarnälv till den tidpunkt, då större delen av Sviavigamal skrevs.
Ehuru Niak skall lara Röse »fornyrdalaget», talar han nämligen
till honom på klingande hexameter (sid. 125). Detta förefaller ju
mycket egendomligt, men kan få sin förklaring därav, att Almquist
just vid 1830-talets slut ansåg hexametern som »genuin» för svenska
språket.3 Han tänkte också pröva detta versmått i några arbeten,
enligt vad som framgår av en manuskriptförteckning från 1840-talet.
Under rubriken Hexameter väsendet återfinnas där bl. a. titlarna
till tvenne dikter Vanasol och Grimur, vilka säkerligen hört
samman med Sviavigamal och Arctura eller Sagan om Grimur Gält.4
Sviavigamals likhet med Arctura ha Lamm och Holmberg påpekat.
Intressant i detta sammanhang är då Ekholms förmodan, att det
finska inslaget i Arctura tillkommit först efter Kalevalas utgivande
år 1835.5 Kanske har det finska elementet inarbetats i Arctura
åren 1838—39, samtidigt med att denna saga iordninggjorts för
tryckning och samtidigt med att Almquist författat sagan om
mjölnaren Niak, Jolmos Jolmaks broder, som spelade kandele för asen
Röse i »jumalamånens glans», då allt var stilla och
»Sampostenen teg».
1 Brevet om den Skandinaviska Nordens betydelse ete, som antagligen
författats några år senare (se nedan sid. 172), visar en annan uppfattning.
2 Jfr Anm. till Sviavigamal, sid. 401 f.
3 Se Saml. Skr. 17, Ini. sid. lxvi.
4 Se Saml. Skr. 17, Ini. sid. lviii.
5 Ekholm, Folksaga och folkvisa i Almquists diktning, Samlaren 1919, sid.
19, noten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
