Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström: Bidrag rörande Boetius de Dacia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Johan Nordström
köping*, som då var stadd på pilgrimsfärd till det heliga landet,
där han någon tid därefter avled i S:t Jean d’Acre. I detta
testamente finner man bl. a. följande passus: ’de pecunia nobis uentura
Jn flandriam cuilibet monasterio et hospitali Jn Eegno Suecie.
le-gamus vnam Marcham argenti. De illa eciam pecunia volumus
quod redimantur väsa nostra argentea que sunt impignorata parisius.
volumus eciam. quod magistro Boecio quj est Jn curia de eadem
pecunia . . . soluantur Centum libre parisienses. pro debito . . .
vluildis quas. C. Ib. recepimus de pecunia dicte domine.’ Detta
översätter Schück sålunda: ’med dessa penningar (nämligen de som
deponerats i Flandern) vilja vi, att de silverkärl, vilka vi pantsatt
i Paris, må utlösas. Vidare vilja vi, att 100 parisiska livrés må av
samma penningar utbetalas till magister Boetius, som f. n. befinner
sig i Bom, såsom betalning från Fru Ulfhild, vilka 100 parisiska
livrés vi mottagit av sagda frus penningar.’ Orden ’qui est in
curia’ anser Schück innebära, att magister Boetius vistades som
deputerad för de parisiska magistrarna vid kurian eller i varje fall,
’att han vistades i Rom, kanske såsom anställd vid kurian’. Om
ändamålet med Boetius’ vistande vid kurian säga ju emellertid de
citerade orden intet; av dem få vi endast den faktiska upplysningen,
att Boetius finnes ’in curia’. Vad detta betyder och hur väl det
stämmer med vad vi numera veta om filosofen Boetius de Dacia,
skola vi genast finna.
Då Schück 1892 publicerade sin uppsats, visste man platt intet
om Boetius’ senare öden. Vad man hade reda på, var egentligen
blott, att det var han och Sigerus de Brabantia, som åsyftades i
det av biskopen i Paris 1277 utfärdade dekret, vari 219 filosofiska
satser1 fördömdes som kätterska. Först flera år senare
offentliggjorde Mandonnet sitt epokgörande arbete om Sigerus, vari han
på grundvalen av tidigare kända och en del nyfunna dokument
rekonstruerar det vidare förloppet av de kätterska filosofernas öde.
Àtt detta öde i stort sett måste ha blivit detsamma, är ju a priori
sannolikt och denna sannolikhet får i det närmaste karaktären av
visshet genom ett ytterst intressant aktstycke, som Mandonnet
dragit fram i ljuset. Han fäster nämligen uppmärksamheten på
ett brev, skrivet den 10 nov. 1284 av den engelske franciskanen
John Peckham, vilken vid denna tid var ärkebiskop av Canterbury,
1 Dessa satser finnas tryckta i Cartularhim Univ. Paris. I, s. 543 ff. och,
mera metodiskt ordnade, hos Mandonnet, Siger de Brabant, II, s. 175 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
