Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström: Bidrag rörande Boetius de Dacia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Johan Nordström
denna affär. Nu kunna vi endast förmoda, att en speciell domstol
tillsattes att pröva anklagelsernas riktighet. Mandonnet framhåller
möjligheten, att Peckham varit en av medlemmarna i denna
förhörskommission, ty han fanns under denna tid vid kurian, var från
en tidigare vistelse i Paris förtrogen med därvarande
universitetsförhållanden och kände väl till de stridande filosofiska riktningarna
och deras representanter. Detta skulle också förklara, varför
Peckham i sitt redan omtalade brev från 1284 visar sig vara
underrättad om de kätterska filosofernas senare öde.
Genom en lärd och minutiös analys av de torftiga och delvis
mycket dunkla notiser om Sigerus’ slutliga öde, som hittills kommit
i dagen, har Mandonnet på ett mycket övertygande sätt ådagalagt,
att de båda filosoferna troligen icke kunna ha dömts till livets
förlust som uppenbara kättare, ty de ha säkerligen förskansat sig
bakom averroisternas ryktbara doktrin om den dubbla sanningen,
enligt vilken trons sanningar, som de aldrig förnekat, äro av en
annan och högre art än förnuftets. Säkerligen har dock denna
förklaring icke kunnat rädda dem från ett hårt straff och
Mandonnet anser vissa skäl tala för att de dömts till ständig förlust
av sin frihet, om också ej till egentligt livstidsfängelse. Därför
talar bl. a. den omständigheten, att Sigerus synes ha medföljt
kurian vid dess olika förflyttningar: då han först kom till Italien,
befann sig denna i Rom eller Viterbo och av en upplysning i en
nästan samtida källa veta vi, att Sigerus dog i Orvieto, dit kurian
kom i mars 1281 och där den stannade så gott som oavbrutet till
juni 1284. Ur en annan källa veta vi, att Sigerus dog, mördad av
av sin halvt vansinnige klerk. Mandonnet förmodar alltså på dessa
och andra grunder, att de bägge filosofernas straff bestod däri, att
de icke fingo avlägsna sig från den stad, vari kurian för tillfället
befann sig och att de sålunda stodo under ständig uppsikt men att
de f. ö. rönt en icke alltför hård behandling och bl. a. kunnat ha
en tjänande klerk till sin disposition.
Av Peckhams brev veta vi slutligen, som redan är nämnt, att
de båda magistrarna i november 1284 sades vara döda. Eftersom
vi ha en bestämd uppgift, att Sigerus dött i Orvieto, måste hans
frånfälle ha ägt rum mellan mars 1281 och juni 1284. För
Bo-etius’ vidkommande har Mandonnet ingen liknande notis att utgå
ifrån. Men snarast tyda väl ordalagen i Peckhams brev på, att
nyheten om de två filosofernas död ännu endast nått honom som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
