Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson: Göta kämpavisa och dess skildring av Narvaslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖTA KÄMPAVISA OCH DESS SKILDRING AV
NARVASLAGET
AV
INGVAR ANDERSSON
När Karl XII med sin »lilla och utmattade» armé i november
år 1700 lämnat Wesenberg för att rycka an mot Narva, gåvo
diplomaterna honom förlorad och man började i Sverige diskutera, vem
som skulle bli hans efterträdare. Underrättelsen om segern väckte
en oerhörd förvåning; om den franske gesanten Guiscard vet en
svensk officer att berätta, att han »har varit så surprenerad av
denna affairen, att han haver på några dagar icke kunnat tala».
Jublet i Stockholm var omätligt. Dit nådde berättelsen om slaget
i början av december; man igångsatte genast firandet av »den
gloriöse och i manna-minne oförliklige seger». En mängd flygblad
meddelade svenska folket den lyckliga händelsen, i kyrkorna
upplästes berättelser om det timade och en stor tacksägelsefest firades
i början av följande år.
Bland de många tryck, som beröra N arvaslaget,1 har det ena
ett värde förutom det då aktuella och senare historiska, som de
alla äga. Det är ett anonymt vistryck, som i många upplagor
under det följande seklet spriddes över hela Sverige och till och
med var känt över dess gränser. »Giöta Kiämpawisa om kåningen
å heir Pädar» benämndes den på titelbladet; man vet numera med
säkerhet, att dess författare är Gunno Eurelius-Dahlstierna, den
patriotiske och poetiske lantmätaren, som sedan 1690-talets början
arbetade på att kartlägga Sveriges provinser på andra sidan Östersjön
Se Samtida berättelser om Sveriges krig (år 1700).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>