Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson: Göta kämpavisa och dess skildring av Narvaslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göta kämpavisa och dess skildring av Narvaslaget 51
han tycker sig återfinna en idealbild av sin hembygd med dess
»liufliga Stillheet och rooliga Enfaldigheet». Han skriver ett stort
epos i anslutning till den då traditionella stilen, där han får
tillfälle att ge uttryck åt mycket av det som låg honom om hjärtat.
Han kunde här få in åtskilligt av det stoff, som han annars
knappast skulle kunnat finna någon poetisk form för: i adelsmannens
tal lägger han in sin hänförelse för Sveriges ärorika historia, i
borgarens och bondens sin hemkärlek och sin hemlängtan. Vid
underrättelsen om den lysande seger, som den unge konungen vunnit,
har ingen av de poetiska genrer, han förut begagnat, tyckts honom
användbar för att hugfästa händelsen och sprida kännedomen om
den. Det är då han frigör sig från de former, han ditintills
använt, och tar upp en ny sådan från den miljö, som var honom så
förtrogen: han finner en inhemsk form för sin patriotiska och
hemkära dikt. Han skriver direkt för sitt folk, och i och med detta
får han också en mångdubbelt talrikare publik. Tydligtvis har
detta nya uppslag tillfredsställt honom. Såvitt vi veta, återgick
han aldrig till de former, han tidigare använt; säkert har han
åtminstone en gång, måhända två, efter Göta kämpavisa upptagit
den »enfaldiga skaldeart», som han i denna med så lyckligt resultat
prövat.1 Han hade lärt sig att på ett nytt sätt ge gestalt åt sitt
poetiska stoff.
Idén att behandla aktuella händelser i visstil var icke ny. Från
medeltiden känna vi åtskilliga historiska och politiska visor. Under
hela 1500- och 1600-talen påträffa vi på svensk botten visor om
krig och freder, och då alltid skrivna till en bestämd melodi. Vi
ha visor om Stångebroslaget, om Kalmarkriget, om ett antal viktiga
tilldragelser under trettioåriga kriget, om Gyldenlövefejden, ofta
skrivna till en välkänd psalmmelodi. Så småningom har man
kommit på tanken att skriva sådana visor till folkvisemelodier. Vi ha
om Westfaliska freden en dikt till melodien »Herr Peder och liten
Kerstin sitta över bord».2 Tio år senare skriver man om Karl X
Gustavs bragder »efter Olle Strångesons Melodij».3 I denna har
den okände förf. använt samma strofform, som sedan Dahlstierna
1 E. Nokeen, En förbisedd dikt av Gunno Dahlstierna, Samlaren 1915,
sid. 37 o. 43.
2 Sveriges hist. o. pol. visor, saml. och utg. av G. O. Hyltén-Cavallius
och G. Stephens, sid. 325 ff.
3 1500- och 1600-talens visböcker, utg. av A. Noeeen och H. Schück, I, sid.
351 (Barbro Baners visbok). Den anges även kunna sjungas efter mel. »der
Liggia the hi el tar slagne».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
