Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson: Göta kämpavisa och dess skildring av Narvaslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 Ingvar Andersson
emellertid den närmare anslutningen till balladens rent stilistiska
egenheter påfallande och även lyckad: det är i själva anslaget.
Man har påpekat, att herr Pädars dröm, med vilken dikten börjar,
tydligen är byggd efter bibliskt mönster, med Nebukadnesars dröm
i Daniels bok som förebild. Det är otvivelaktigt så, och just
härigenom har diktens begynnelsestrof kommit att anknyta till ett av
de vanligaste balladanslagen: drömmen, som redan från diktens
början förebådar handlingens gång. Att han sedan utför detta
anslag närmast burleskt, förringar ej det lyckligt funna i begynnelsens
formulering. Genom skickligt bruk av en formelstrof, känd för så
gott som envar, som var hemma i folkvisorna, har Dahlstierna
redan från diktens början förstått att fängsla sin publiks
uppmärksamhet.
I de första femtio verserna utför nu Dahlstierna sitt
allegoriska uppslag, visserligen en smula brett, men med verklig
entusiasm och många lyckligt funna detaljer. Han ger det hela ett
nästan dramatiskt liv: den lystne och våldsamme herr Pädar med
sina grova och obehärskade fasoner och hans krypande och
inställsamma spåmän och hovmän spela mot varandra i början en burlesk
scen; som andra avdelning följer dialogen mellan friarna och stolts
Narva lilla, som oförskräckt svarar på anbudet:
48.
<En segersäll ung Hiälte jag låfwat haar min troo;
Den wil iag och til dödzdaga hålla»,
med kontrasten mellan tyrannen och den modiga jungfrun. Här
har han också inlagt en skildring av den ryska hären, som nog
ungefär svarar mot vad man efter segern ansåg om ryssarnas
stridsduglighet. De äro så många, att där de draga fram, kan
man ej se solen för glavar och spjut, och då tsaren sänt ut
budkavle, drives där
30.
»i hoop Folck / som man plä drifwa Fee;
Wed Lijfsstrafl: at ingen skulle wijka.»
Alla figurerna äro otvivelaktigt levande, och den lättförståeliga
allegorien har verkat fängslande på var och en. Men ännu har
man inte nått fram till dramats viktigaste akt. Man väntar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
