Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Köpmannens tal i Kunga Skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Köpmannens tal i Kunga Skald 67
Swäusk ästu; och weet ey hwad Godt oß hafüwer giort
Din Stora Kung; för den sig buga alle Länder?
Wårt Land och Städer haa Hans Rättwijsa förspoort.
Wij wore här til dags i Andras Wåld och Händer;
Men Kung Carl haar dem lärt hwad de för giöra boort;
Ty just på Samma Dag / som Han har föreskrifwTet /
Måst’ Holsteen blij igen sin Egen Herre gifwet.
I sälla Swänske Männ / som sådan Konung hafwa!
Som Öker Lag och Eätt hemm’ i sit ege Land:
Som kan / då Rätt ey giörs / och Androm före-stafwa
Med upreest Laga-twång och wäll bewäpnad Hand
Ba Sätt och Tijda-måål: »hans Namn sko wij ingrafwa
»I Demant-hårdan Steen / den Tijdens slijpta Tand
»Med sine skarpe Bett ey nånsin skall förtära!
»Ty skiuts och Frögde-skått den Stora Carl till ära!»
(Strof 171, 172).
Skalden anspelar här på den hjälp, som Karl den elfte givit
hertigen av Schlesvig-Holstein genom fördraget i Altona 1689.
Tön-ningen lydde under hertigarna av Gottorp och var dessas viktigaste
vapenplats. Vi stöta här på det tema, som skalden hela köpmannens
tal igenom, utom i en episod, skall variera, nämligen den avlidne
konungens fredskärlek och rättrådighet. På grund av sin hållning
under de stora striderna i Europa på 1690-talet framstod Karl mot
slutet av sin levnad som den store fredsfursten. Denna uppfattning
av konungen, som Dahlstierna här gör sig till tolk för, har inte
varit begränsad till det svenska riket utan även spritt sig till andra
folk. Det är åtminstone Dahlstiernas åsikt.
Även nästa episod under färden innehåller en anspelning på
samtida utrikespolitiska förhållanden. Köpmannen har just lämnat
bakom sig »de Sälle Öjar», då »twå Turkar» segla upp emot honom,
alldeles som om ett möte vore avtalat på förhand. Det är tydligen
fråga om Barbareskpirater. Vår köpman behöver inte vara i
villrådighet om deras avsikter. Fartygen äro »Jemn-bohl-bräddade af
Roof», och de öppnade kanongluggarna tala ett tydligt språk.
Men så snart turkarna kunde urskilja köpmannens »Flaggaß Wapn
och Wärde / de ströko för Kung Carl / och ginge sina Färde».
Dahlstierna har här gått minst sagt fritt till väga. Dessa sjörövare
från norra Afrika, vilka alltifrån slutet av det sextonde seklet hade
varit ett sannskyldigt plågoris för den europeiska sjöfarten och
handeln, togo vid denna tid näppeligen mera hänsyn till den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
