Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Köpmannens tal i Kunga Skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 Harald Elovson
flaggan än till andra nationers. Allra minst läto de skepp passera
av aktning för en regents person. Det var först sedan de
europeiska staterna bekvämat sig att betala en viss årlig skatt, som
deras skepp blevo lämnade i fred. Någon sådan överenskommelse
hade Sverige ännu inte ingått med Barbareskstaterna. Karl XI:s
förmyndare hade visserligen gjort ett par försök att utverka fred
och vänskapsförbindelser med dem, dock utan framgång. Först
fram mot mitten av 1700-talet kommo sådana avtal till stånd.
Dahlstiernas syfte med denna episod framträder emellertid klart.
För att riktigt kraftigt få fram, hur aktad Karl var ute i världen,
låter han dessa oförskräckta och hänsynslösa Barbareskpirater helt
vördnadsfullt styra bort från köpmannens skepp, så snart de se, att
det för den svenska flaggan.1
I den tredje episoden, skildringen av besöket i den persiska
hamnstaden Basora, varierar Dahlstierna åter, och nu med större
rätt, sitt tema. Köpmannen blir föremål för ett furstligt
mottagande. Han hämtas av ett stort följe vid hamnen och får rida
på en vit häst med brett utslagen man. En persisk storman
betygar honom sin vördnad med dessa ord:
En Perser i Stockholm; en Swänsk i Hi sp ah an /
Dat liaar Kung Carl dem gjort / de äre bägge Hämma;
Och kunna nu full snart förstå hwars annars stämma.
(Strof 177).
Bakom denna skildring ligger historien om en numera föga
känd men av samtiden tydligen mycket uppmärksammad
politiskekonomisk förbindele mellan Sverige och Persien. Huvudpersonen
i dessa bakomliggande historiska tilldragelser var Ludvig
Fabri-tius, vars levnadsöden verkligen, som en av hans minnestecknare
har sagt, utgjorde »en kedja af de märkvärdigaste äfventyr, som
skulle lämna ämne till en hög-st intressant roman».2 Fabritius var
1 Jfr S. H. Kreuger, Sveriges förhållanden till Barbareskstaterna i Afrika,
Stockholm 1856, första delen, s. 25 följ. Jag vill dock erinra om, att det av
Förteckning öfver i Riksarkivet förvarade Ministeriella handlingar, s. 420 (Algerica)
framgår, att förhandlingar ägt rum mellan Sverige och Algeriet även nnder Karls
egen regeringstid, fr. o. m. 1680. Jag har inte kunnat utröna, av vad slag de
varit. Det är ju möjligt, att Karl och någon algerisk furste visat varandra
artig-hetshetygelser av ett eller annat slag och att Dahlstierna känt till detta.
2 För de biografiska uppgifterna om Fabritius jfr Biografiskt Lexikon IV,
ny reviderad upplaga, Stockholm 1875, s. 280—91. För Fabritius’ roll i
försöken att upprätta direkt handel på Persien jfr även Einar EkegÅrd, Studier i
svensk handelspolitik under den tidigare frihetstiden, Uppsala 1924, s. 89 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
