Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Köpmannens tal i Kunga Skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Köpmannens tal i Kunga Skald 69
född i Brasilien av holländska föräldrar, men kom med sin
styvfader till Europa, där båda gingo i rysk tjänst. De blevo bl. a.
utkommenderade i en strid mot en upprorisk kosackhetman, och
härunder kom den unge officeren efter en hel del äventyr slutligen
till Persien, varifrån han dock så småningom återvände till
Ryssland. Han tröttnade emellertid på sin ryska tjänst och lyckades
utverka sitt avsked, varefter han begav sig till Stockholm, där han
erbjöd Karl XI sina tjänster (1677). När den svenske konungen
erfor, att främlingen var förtrogen med Orientens seder och språk,
erbjöd han honom att resa som svensk envoyé till Persien, vartill
Fabrjtius samtyckte. Syftet med ambassaden, som startade 1679,
var att leda den persiska silkeshandeln över Narva till Sverige.
Efter väl förrättat ärende återvände Fabritius till Sverige 1682,
men måste redan följande år åter bege sig till Ispahan. Denna
gång stannade Fabritius, som åtföljdes av ett ståtligt följe på sjuttio
personer, hela tre år i den persiska huvudstaden och vann under
tiden schahens bevågenhet, inte minst på den grund, att han kunde
underhålla sig med honom utan tolk. Det berättas, att samtalet
dem emellan ofta rörde sig om kung Karl, för vilken schahen till
sist kom att hysa stor beundran. I slutet av år 1688 återkom
Fabritius till Stockholm, åtföljd av persiska köpmän, som på
konungens befallning blevo visade all slags hövlighet och
frikostighet. Som man ser, voro de ord, som skalden lägger i den persiske
stormannens mun vid hälsningen av den svenske köpmannen, inte
alldeles utan grund.
En tredje gång skulle Fabritius som svensk ambassadör få
anträda den långa färden till Persiens huvudstad. Han startade i maj
1697, kort efter Karl den elftes död. Det måste betraktas som
uteslutet, att underrättelsen om denna nya ambassad inte rätt snart
skulle nått ner till Pommern, där Dahlstierna, som vid denna tid
helt säkert börjat planera sin stora sorgedikt, hade sin verksamhet
förlagd. Härigenom har han givetvis blivit erinrad om de tidigare
vänskapliga förbindelserna mellan Sverige och Persien, och han har
så fått uppslag till och underlag för en av episoderna i dikten.
En otvetydig hänvisning till den samtida politiska situationen
i Europa möter man även i skildringen av köpmannens nästa
landstigning, som ägde rum i Batavia, huvudstaden i nederländska
Ostindien. Så snart »den Yppersta i Fästningen», väl den holländske
guvernören, hörde, att »Swänskt Wijd-farit Folk war kommit»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
