Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Köpmannens tal i Kunga Skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Köpmannens tal i Kunga Skald 73
Jag: haani Präster med? de ropte / tree / på Stunden.
Wed Suuden där De stoo / De wäfütade med Hatt:
Jag winkade med Duuk; ty Tecken gee med Munden/
War mig förlängt nu fra den Engeländska Katt:
Dock önskte jag dem Börd / och prijsa Carls Åminne;
Som och i wilde Land nu gläder Swänsk och Finne!
(Strof 196).
I själva verket avspeglar denna episod på ett ovanligt troget sätt
de aktuella kyrkliga förhållandena i Nya Sverige vid tiden för Karl
den elftes död.1
Svenskfödda prästmän hade alltifrån tiden för den andra svenska
Amerikaexpeditionen (1640) verkat bland sina landsmän i den nya
världen. Mot slutet av 1600-talet råkade emellertid denna
själavård i förfall. Lars Lockenius, som redan 1648 kommit ut som
präst till Nya Sverige, dog 1688 efter att en längre tid ha varit
orkeslös. Den kvarlevande prästmannen, Jakob Fabritius, en tysk,
som lärt sig svenska, var i hög ålder och därtill blind. Ställningen
och stämningen bland kolonisterna skildras av Acrelius så: »De
rättsinnige längtade hjerteligen efter hjälp, men de wiste icke hwart
at de skulle wända sig. Icke hördes något från Swerige: Intet
skepp derifrån. Swerige hade ej heller någon förmon af landet,
och de här warande kunde ej eller wänta någon förmon derifrån.
Ingen bekant hade de i Ängland, som kunde befordra deras sak.»2
De äldre svenskarna, som själva gjort den besvärliga resan över
Atlanten, misströstade om, att någon från Sverige skulle vilja komma
till dem. De skrevo emellertid ett par gånger hem efter präster
men utan resultat. När Fabritius 1691 måste nedlägga sitt ämbete,
försökte de att genom bemedling av. lutherska konsistoriet i
Amsterdam få en präst från hemlandet. Även detta försök misslyckades.
Acrelius skildrar situationen så: »All den Kyrkogång, de hade war,
at en gammal Gubbe Anders Bengtsson satt och läste ur Mölleri
Poostilla i Tenakångs Kyrka, men i Tranhuken war Carl Springer
en Swensk Man Föreläsare. Folket aktade ej stort at höra
derefter. Ungdomen, som kom, hade mer lust at rida kapp, än at
hålla Gudstjenst. Ingen ordning, ingen fruktan war ibland folket.»3
Emellertid kom en svensk, vid namn Andreas Printz, som sade sig
1 Den följande framställningen av de kyrkliga förhållandena i Nya Sverige
grundar sig på Aceelii o. a. a., fjärde delen, kap. 1—2, s. 198—232.
2 A. a. s. 201.
3 A. a. s. 204.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
