Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 Erik Neuman
ej författarens framställning att på lekmannen göra ett starkt
intryck, så mycket mer som den däri framförda uppfattningen är så
helt olik den i våra historiska skolböcker förekommande.
Om Lundegård genomgående målat Engelbrekt och Erik Puke
med sin paletts ljusaste och vackraste färger, har han i stället haft
så mycket mer av de dystra och frånstötande till övers för Karl
Knutsson.
Från författarens slutsammanfattning, där vi särskilt lägga
märke till de bägge korta kapitlen »Karl Knutsson» och
»Engelbrekt», anför jag ur det förra ett belysande citat: »Någon del i
Engelbrekts lysande gärning har han icke. Däremot låter han
bruka sig till verktyg, när det gäller att undantränga den folkvalde
rikshövitsmannen. Än mer: det föreligger halv bevisning för att
han varit medanstiftare av det lömska mordet på Engelbrekt, men
efter hans död axlar kronsträvarn folkhjältens blodiga kappa och
banar sig i svenskhetens namn väg till Sveriges tron.
Hans regerings historia är historien om en till det yttre
högrest, men svag och räddhågad strävare, som genom egen slughet
och omständigheternas makt lyckades gång på gång nå fram till det
i yttre måtto höga målet för sin strävan, men som på grund av
inre tomhet svindlade och föll från tinnarna, där han klamrat sig
fast vid ett värv, som han aldrig var vuxen» (s. 266 f.).
Mot den föga tilltalande bild Lundegård ger av Karl Knutsson
även såsom regent (jfr sist citerade rader!) opponerade sig i modest
form redan professor Tunberg i den f. o. ganska välvilliga anmälan
av L:s arbete, som återfinnes i Hist. tidskrift 1914 (Öfversikter och
granskningar, s. 29 ff.). Tunberg yttrar där bl. a.: »Sveriges ende
nationelle konung under senare’medeltiden har förvisso haft svåra
fel och svagheter, men måhända skall en senare forskning kunna
uppvisa, att han därjämte ägt ej obetydliga förtjänster: det är ej
osannolikt, att åtskilligt i Karl Knutssons regering pekar framåt
mot hvad komma skulle, mot Gustaf Vasas storverk, och att äfven
Karl Knutsson tagit minnesvärd del i den svenska statens
återuppbyggande.»
Tunbergs uppfattning, att Karl Knutssons regering ej varit
alldeles utan förtjänster, och att han i vissa avseenden t. o. m.
förebådat vår store riksbyggmästare, kan nog litet var, som försökt
sätta sig in i 1400-talets historia, känna böjelse att godtaga.
Beträffande den yttre politiken tänker jag då närmast på försöken att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
