Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 Erik Neuman
nesland fingo genom Karl Knutsson — skulle med ett fint
diplomatiskt småleende ha tackat sin hängivne vapendragare för de
måttfullt avfattade historiska sanningar, som genom honom bragts till
allmänhetens kännedom.
Såsom vi av det föregående se, bryta sig meningarna om Karl
Knutsson ännu i våra dagar rätt skarpt. Delvis beror det —
såsom Lundegård mycket riktigt anmärkt — på huruvida våra historici
anslutit sig till framställningen i Karlskrönikan eller till den i
Ericus Olais Chronica regni gothorum, båda från senare hälften av
1400-talet.
Ett varnande exempel på varthän det kan leda att alltför
mycket taga intryck av uppgifterna i den förra klart tendentiösa
skriften, erbjuder ett uttalande av Hans Hildebrand (Sveriges hist.
intill tjugonde seklet, Medeltiden, s. 472), där han vid behandlingen
av osämjan mellan konung Karl och ärkebiskop Jöns Bengtsson om
den senare yttrar, att »när han icke kunde verka öppet, gräfde han
hemligen under marken för sin mera öppne men godtrogne [-motståndare^}-] {+motstån-
dare^}+} Det skulle säkerligen icke ha fallit Hildebrand in att göra
Karl Knutsson, som av Ericus Olai2 får vitsordet: »Erat et homo
callidi et sagacis ingenii, prudentis eloquii, et cautus in responsis»,3
till en öppen och godtrogen man, om han ej alltför okritiskt
accepterat Karlskrönikans direkta påståenden som rent sanningsguld.
Samma missuppfattning rörande Karl Knutssons allmänna läggning
har f. ö. även Svensén i Svenska historien för svenska folket gjort
sig skyldig till. Bd. II, s. 465 yttrar han ef ter berättelsen om Tord
Bondes erövring av Lödöse och uppdagande av Ture Turessons
förräderi om Karl Knutsson följande: »Bestörtningen över det förräderi,
som han med sin vanliga godtrogenhet1 icke anat, blandade sig med
glädjen över herr Tords framgångar.» Likaså då han vid skildringen
av året 1457 (s. 470) om konungen säger: »Sorglös som alltid1
hade han efter gammal sed uppdragit åt ärkebiskopen att föra
styrelsen i hans frånvaro och därjämte anmodat honom att samla
folk från övre Sverige för härfärden mot Öland.»
Epiteten »öppen, godtrogen, sorglös» i fråga om Karl Knutsson
visa, att dessa historici ej alls förstått att läsa mellan raderna i
1 Kurs. av undertecknad.
2 Scriptor. rer. suec. II, s. 159. I det följande förkortat: SRS.
3 »Han var slug och fintlig, i besittning av klok vältalighet och försiktig i
sina svar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
