Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter von der Kopps utredning1 ej vara något som helst tvivel om
att den av Klemming benämnda Nya eller Karlskrönikan måste
särskiljas i två skarpt avgränsade krönikor: en Engelbrektskrönika
och en Karlskrönika, författade av skilda personer. »Beide wollen
eben einander politisch diametral entgegenstehende Persönlichkeiten
zu Heroen stempeln, der eine, nach dem Loblied auf Karls
JTrei-gebigkeit zu schliessen, gegen, der andere äusserem Anschein nach
ohne Entgelt.»1
Den egentliga Karlskrönikans partiskhet för Karl Knutsson,
starkt betonad av von der Ropp, framträder i bjärt dager för vern
helst som vill se. Ett drastiskt exempel anföres av Lundegård2,
som påvisar, huru krönikeförfattaren i sin iver att på varje
upptänkligt sätt komma Erik Puke till livs motsäger sig själv. Under
det han på ett ställe förevitar honom, att han uppviglat allmogen
på de platser, dit han av marsken sänts »for rikesins froma», tadlar
han honom kort efteråt för att han ej vid nämnda tillfälle befunnit
sig i Stockholm och skyddat sitt belägringsverk, som danskarna
vid ett utfall förstörde.
hafüde erik heller hema warit
sit folk oc wärie8 beter forwarit
for then scull honom swa illa gik
at han for mz falsk oc swik.4
Det är dock ej endast, när Karl Knutssons förhållande till
Puke behandlas, som författaren visar sig sakna oväld. Detsamma
gäller, utan något som helst undantag, när någon kommer i delo
med krönikans hjälte, det må nu vara Nils Stensson, drotsen Kristiern
Mlsson, konung Kristoffer av Bayern eller ärkebiskopen Jöns
Bengtsson. Ingen som på något sätt kommit i motsatsförhållande till
Karl Knutsson, undgår en skarp dom, och domen lyder nästan alltid,
tröttsamt enformig: listig, opålitlig, samvetslös svikare av givna
löften. Aldrig märka vi hos krönikeförfattaren den ringaste böjelse
att söka tolka Karl Knutssons fienders motiv annat än till det allra
sämsta eller att hos honom själv se annat än de bästa och ädlaste
egenskaper. I detta avseende skiljer sig krönikan, som jag ovan
nämnt, ofördelaktigt från Sture-krönikorna, till vilka jag hoppas
1 A. a., s. 135.
2 A. a., s. 160.
3 = försvarsverk.
4 Karlskrönikan v. 2896 ff. Kursivering vid förkortningar i handskriften är
i detta och följande citat ej iakttagen, utom då det gäller språkliga frågor.
Författarens
partiskhet för
Karl
Knutsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
